Pappa + Juno + Lightning McQueen = Lycka!

Från P3 guldgalan som var häromveckan tar jag med mig två helt underbara musikupplevelser, såhär mitt i all Junolycka;

Jonathan Johansson spelade låten "Aldrig ensam" endast ackompanjerad av ett piano och... FYRA "pianister". Sinnesjukt vemodigt, vackert, naket... Som en underbar serenad.

Johnossi spelade låten "What's the point"; som en ljuvlig ljudvägg som bara rasade över en. Magnifikt!

Kolla in på youtube, det är en order. Höj volymen, eliminera alla stress- och orosmoment runtomkring, och bara njuuuuut...

För övrigt började jag nästan gråta av glädje tillsammans med en dansande Juno i famnen framför sista tredjedelen av "Cars" idag; ni vet, den sista tredjedelen när Lightning McQueen ÄNTLIGEN förstår och tar till sig livet i den lilla staden, tänder neonljusen i Radiator Springs och cruuuuuisar med Sally och de andra och hela filmen börjar ordna upp sig i takt till någon galet skön 50-talsdänga vars titel och upphovsman jag för alla V8:or i världen inte kan komma på, och Disney Pixar helt och hållet lyckas med sitt budskap...

Då var jag och Juno såååå lyckliga tillsammans!

Just ja. Angående bilderna; Finbesök idag av Marcus, Kajsa, Stor-Axel och Lill-Cilla! Cilla var stor och tjock jämfört med Juno...=)

Ord överflödiga...

Juno!!!

Sådärja.

Japp, nu satte jag den, 6C+ leden Blob force.

Aah

Tog NÄSTAN en 6C+ idag. Kommer nagla den nästa gång. Känns kanske inte så märkvärdigt med tanke på att jag egentligen BORDE ligga på 7:or vid det här laget, men vafan. Vem stressar?

8A som Mr Man rev av nere i Thailand känns emellertid lika lång bort som just Thailand. Men grattis Rob!


Annars längtar jag mest efter Nils-Arne...

Employment, I bid you adieu

Jag gick hem från jobbet. Hade noll inspiration. Sa som det var, och att jag inte orkade.

Men vafan.

Jag måste ju någon gång börja leva som jag lär? Jag kan ju INTE säga att jag jobbar för att leva när jag i själva verket har fastnat i samma ekorrhjul som alla andra som hatar sina jobb men som köttar på bara för att "man måste"? Då blir det ju tvärtom så att jag lever för att jobba?

Jobbar jag inte så förlorar jag pengar. Så? Inte tillräckligt mycket för att duka under. Det är trots allt inte SÅ svårt att konsumera mindre, och framför allt färre onödiga saker. Man får till och med en underbar känsla av kontroll, oavhängighet och stolthet över att vara UNIK.

Jobbar jag inte så sätter jag min chef/ arbetsgivare på pottan. Så? Vad har de NÅGONSIN gjort för mig? Kan för allt i världen inte förstå hur folk kan känna lojalitet gentemot sin arbetsgivare när de bara blir behandlade som förbrukningsvaror. Jag ser om mig, mitt eget och mina egna, och om företaget jag jobbar på inte förstår eller värdesätter min förmåga så är det inte mitt problem.


För övrigt så ska ju tydligen Bill Gates ändå börja betala mina räkningar snart, bara jag skickar ut ett gäng kedjebrev...