Svar på tal!

För att svara på föräldrarnas frågor om ursprunget till min djupsinnighet; Den finns där ALLTID. Om ni bara visste hur ofta jag önskar att ni alla kunde krypa in i min hjärna och se exakt allt jag tänker på. Jag tänker på tusentals såna där grejer VARJE DAG. Så otroligt svårt att återge i text bara, man kan liksom bara uppleva det "in action"... Det kan faktiskt, om man ser på det lite objektivt, vara riktigt jävla coolt att ha så sjukt många flummiga tankar i huvudet som jag har...

Ska försöka beskriva hur en enkel, och ytterst vanligt förekommande tankekedja kan te sig i mitt huvud...Hm.

Ett hus därute på fälten, mitt i ingenstans.
Därinne kan man sitta. Och därinne sitter det förmodligen någon.
Koppen med kaffe vid köksbordet. Blickandes ut genom fönstret.
Satellitperspektiv. Jordklotet. Inzoomning. Europa. Sverige. Stockholm, vidare mot Nyköping. Lilla huset på prärien.
Vilda västern. Cowboys. Indianer. Alaska. Into the wild. Lords of dogtown. Suuuuuurf!
Bali. Surf. Trötta muskler. Måste sluta med sötsakerna. Ligga i. Mycket att tänka på. Klara av. Kom igen. Svider i ögonen. Större perspektiv! Tillbaka till satellit. Vi små i det stora hela. Fattar någon? Ja. Robert Plant vet. Prata med honom. Han har sett allt. Mississippideltat. New Orleans. Känt bluesen. USA nästa sommar! Gryyyyymt! Fan vi fint de ska bli! Beef jerky. Öken. Öl. Surf. Klättring. Upplevelser EN MASSE!

..........


Jaa, ni hajjar. Det spårar ur. Mina fingrar hinner liksom inte med att skriva allt när tankeflödet sätter igång. Så fort jag är själv startar det. Och jag älskar det, om jag måste värdera hur det känns...


Svar nog??

Tycks som om...

...Det verkar vara så med fenomenet rörelseenergi, att om man ska hoppa ut från ett tåg som rör sig och träffa en given punkt, så måste man hoppa lite INNAN tåget kommer till punkten, eftersom man tar med sig tågets hastighet framåt i hoppet.

Ganska logiskt.

Om man instället tänker sig att man skjuter iväg sig själv med en gigantisk slangbella eller annat valfritt liknande don, så kan man ju inte bara mitt i luftfärden bestämma sig för att OJ! Där nere var en blomma jag ville lukta på; bäst jag hoppar av.

Samma sak? Hmm... Eller? Va? Njaa... Va?

Äntligen har det hänt!

Något som i mitt tycke förmodligen är en av de roligaste saker som kan inträffa på denna planet har just inträffat! Och jag var inte där för att bevittna spektaklet... Som tur är var allas vår vän Kajsa det, och hon minns det hela minsann...Ojojoj...

Där sitter hon, i bilen på väg genom Sverige, när hon plötsligt får se det som vi väl alla innerst inne verkligen LÄNGTAR efter att få se någon gång i våra liv;

En gubbe kör bil.

Med cykelhjälm på.

C Y K E L H J Ä L M.

I B I L E N.

JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Underbart!!!!!

Jag menar; inse hur kul det faktiskt är. Där sitter han, lilla gubben med inte vilken hjälm som helst (vilket hade varit fullt tillräckligt för att locka till asgarv), utan en hjälm som man ska ha när man CYKLAR. I BILEN. Cykel... Bil... Hur tänkte han liksom? Var det typ; "Märta! Idag tar jag på mig tocken däringa hjälmen! Di kör som blådårar hele tabberaset!"
Vad det nu var som for igenom hans lilla välskyddade skalle, så kan det ju inte ha varit någon av alla otaliga filmklipp man ser på krocktestdockor som får sig en rejäl kyss i bilar när dom krockar. Hade han sett ett dylikt filmklipp så kanske han hade insett att alla former av plast fullkomligt pulvriseras i en bilkrock, och att han lika gärna hade kunnat sätta ett äggskal på huvudet, leka kyckling och skrika "GLAD PÅSK!" till alla som körde förbi och skrattade. Vilket dom inte hade hört såklart, vilket i sin tur hade inneburit att det dessutom sett ut som om han pratade med sig själv högt och ljudligt därinne...Hahaha! Jaa, jävlar ja, vilken uppenbarelse det hade varit!

Bara tanken på denna lilla gubbe får mig att dra på smilbanden...
Tack för den Kajsa. Nu kan jag dö.

"Det finns dagar då...

...Petter går på gatan som en vanlig man. Detta är, huruvida, inte en sådan dag."

-Gammalt djungelordspråk.