The soundtrack of my life!

Väldigt ofta kommer jag på mig själv med att önska att jag kunde få ha ett eget soundtrack till mitt eget liv, SAMTIDIGT som jag lever det... Det skulle verkligen förstärka alla känslor jag känner just där, just då. Eftersom jag allt som oftast, på det mest fåniga sättet, ändå går runt och tänker på vilken låt som skulle passa (eller för den delen hur jag skulle behöva utforma en egen låt för att passa) vid vilket givet tillfälle som helst, så vore det onekligen påpassligt... Skulle på något sätt göra ens liv mer filmiskt, vilket ju trots allt måste vara en ganska groovy grej...

Jag menar; Testa mig! Nästa gång du/ ni träffar mig, fråga mig om vilken låt som skulle passa för exakt den tidpunkten just då vi ses! Jag garanterar ett fullständigt motiverat svar inom en VÄLDIGT kort tidsram. Kanske 30 sekunder.
Allvarligt! Musik flödar genom mig, på ett eller annat sätt, varje dag, timme, minut, sekund. And I love it!



En annan grej, sliiightly relaterad till ovanstående:

Ofta är det med en känsla av vanmakt, ofullständighet och längtan jag betraktar mitt liv, men emellanåt överraskar jag mig själv. Ta bara som exempel den serie bilder (alldeles random valda ur tidpunkter från min och Emmas hittills femåriga epok tillsammans) som jag enligt eget tycke så genialt placerat här bredvid;
Vid en kort paus i allt det hektiska som är mitt liv, idogt iaktagande dessa bilder (givetvis med låtsad valfri "stå-på-fjälltopp-med-gråt-i-hals-över-att-allt-är-så-bedårande-vackert"-låt som soundtrack), kan jag inte annat än förundras.

Förundras över vad jag och Emma faktiskt har att vara lyckliga över. Allt vi har gjort! Alla vi älskar, som älskar oss! Allt det vackra i denna lilla bubbla vi kallar "vår egen" värld, som vi, trots stunder av tyngd, trots allt har upplevt!
OCH (stort "och" här), inte nog med det; Det mesta av vårat liv tillsammans är KVAR! Vi har tusentals fler bilder att ta, hundratusentals fler upplevelser och sinnesintryck att känna och vara lyckliga över!
Det geniala, kära läsare, i att lägga upp dessa bilder här på lilla bloggen torde nu vara alldeles för uppenbart för att förklara närmare, så jag gör det ändå, igen...
Dessa bilder skänker mig en djup lycka varje gång jag ser dem, och varje gång inser jag även att det inte tar slut, utan att vi hela tiden skapar nya. Jag, Emma, och alla ni som vet vilka ni är, och som kommer att fortsätta veta det! Detta synsätt, jämfört med mitt vanliga (där jag endast ser på saker och ting med en sorgsen nostalgi typ "allt var bättre förr"), är... Marvelous! Fantastic! Splendid! Samt en massa andra svårstavade engelska superlativer som jag inte orkar räkna upp just nu.






Lev edra liv gott folk. And do it well!
I know I AM, and WILL...







För övrigt skulle en passande låt till den scenen i filmen om mitt liv där jag sitter och skriver detta inlägg framför datorn kunna vara "Shine on you crazy diamond, part I" med Pink Floyd. Jag tänker mig en speaker som pratar allt jag skriver, samtidigt som alla bilderna i bildspelet klipps in lite här och var, blandade med klipp på mig i morgonrock skrivandes vid datorn... Utanför blir kvällen till natt, som blir till morgon med blodröd solrodnande himmel medans jag alltjämt sitter som besatt med glödande fingrar över tangentbordet... Till slut lutar jag mig tillbaka och ser på vad jag åstadkommit på skärmen, reser mig och tar en kopp te. En ny dag gryr. Svartruta. Nästa scen. Jag går i högt tempo, stressad, mot bussen. Låten som spelas är kanske "Woman" med Wolfmother eller något dylikt...


Fan, man kanske skulle skriva ett manus? Eller en bok? Jag skulle väldigt gärna vilja skriva en bok. Och ett manus. Kanske en pjäs? Haha. Chill nu för fasiken...






"Good times, bad times, you know I've had my share..."

Ack! Det vemodet!

Som alltid tycks ligga som ett grått töcken, även när saker och ting till synes går rätt! Ty eftermiddagens besked var minsann ett dylikt som kom med ett likadant.
Sorgen i hjärtat utgörs av att Kungsleden 2008 just nu vacklar på sina grundvalar; Men ändock finns där glädjen. Glädjen över att även om det var dyrköpt, så fick jag till slut byta arbetsgivare! Tack och lov prisad vare gud i den allsmäktige himmel. Den 12:e maj blir inte en dag för tidigt!

Goddag nya jobbet...




Ajöss vackra fjällvärld! Jag glömmer dig aldrig! Vänta på mig, så kommer jag tillbaka...

Och tisdagen...

...Spenderar jag mest med att vänta på eftermiddagen, då beskedet faktiskt kommer...

Transportsträcka tillbaka till transportbranschen

Måndagen spenderar jag mest med att fundera över, och längta efter, tisdagens besked... Säg till mig det jag vill höra så behöver ingen komma till skada...=)

Men jag diggar ändå Schulman...

...Trots att han kanske också står för det lite tvetydiga strävandet i livet, men han har iallafall bra humor och en duktig portion självdistans/ självironi!

Undrar om bror Calle kommer ihåg mig från Mediaskolan?? Kunde kanske vara en väg till mina 15 minutes of fame att gå genom bröderna Schulman...





Haha! Troligt.

Asså jaaa ba, å sen ba, dooom baaa....

"Åååh vad jag önskar att jag fick vara som blondinbella! Hon har verkligen ett häftigt och glamouröst liv som jag också skulle vilja ha!
Att hon helt har tappat, om hon någonsin ens haft någon, uppfattning om verkligheten är bara såååå himla coolt!
Och såg du den där suuupersöööta ljusblå tröjan hon köpte på Ralph Lauren när hon hade håltimme? Den va så snygg så man ba döööör!
När jag blir 17 och sådär vuxen som Bella är ska jag verkligen göra som hon asså. För liksom, vad kan livet annars gå ut på? Hon har ju ett helt perfekt liv!"




"Hm, undrar om det blir det bra om jag vrider lite på huvudet såhär? Och sätter handen i håret och rufsar lite, liksom för att folk ska förstå att jag tänker? Det gör dom nog! En hand i håret signalerar ju tydligt att man funderar på något, det har jag läst i veckorevyn...*fniss* Tänk om någon ser att jag egentligen inte är så bright... Tur att jag la pandaringar runt ögonen, nu ser jag smart och farlig ut. Nej! Jag har ju glömt ta på volumefatlipextraglosssuperdupermaxicolourshine! Mitt liv e förstööört!"


Isabella "Blondinbella" Löwengrip. Om du av någon outgrundlig anledning läser det här någongång, så vet detta:
Du är helt vilse. Du har hamnat så sjukt fel, dina ideal är totalt oäkta och din mentala utveckling löper en allvarlig risk att helt dö ut.
Du värdesätter och håller högt ett leverne som skulle, om folk valde att göra som dig, förvandla hela vårat samhälle till plast och yta.

Och det värsta av allt är att du hela tiden spyr ut dina okväden till oskyldiga stackars tonåringar som luras att tro att ditt sätt är det rätta.

Fyfan.






Men jag måste ändå tro på att alla kan bättre sig och mogna med en uppväxt i ryggen. Hoppas att det blir så för dig.

För övrigt...

Tänk vad lite som kan göra en lycklig! En pyttepytteliten grej som kan få en att känna att livet leker, är att kunna säga;

-Älskling, kan du hämta en iskall öl till mig ur frysen?

..Och sen verkligen få UPPLEVA hur den fantastiska kvinna man spenderar sin tid tillsammans med faktiskt HÄMTAR denna gudomligt kalla öl och faktiskt GER till en!

L Y C K A!!!

Only in eerie suburbia...

Emma och Petter ska åka till ICA, och kanske rentav slå på stort och köpa en glass eller två i det fina vädret.
Trallalalalaaaa, genom dörren och ut i trapphuset, och får syn på...







Men vad nu? Vad är det här för slags ovanligt vårtecken? Bäst vi tittar lite närmare...








Va? Blod? Bäst vi går upp en trappa och ser efter vart det kommer ifrån?
Trapptrapptrapp, uppför trappan i godan ro, trallala, för att mötas av...





BLAM!




Hupp! Men vafan? Är det...?








Ja! Tamejtusan om det inte är! Mitt på blanka dagen i vårat trapphus...








Nää... Kan det verkligen vara...?











Ja. Det är precis vad det ser ut att vara; Ett alldeles nyslaktat, avhugget och skinnflått fårhuvud!!! Komplett upphängt med hjälp av sjutumsspik rakt igenom kraniet och ståltråd och allt!!!


Härligt! Här, just här, i denna underbara förort ser jag fram emot att uppfostra mina barn. Kan riktigt känna hur jag LÄNGTAR efter att få förklara för dem vad det hela är, när något sånt här händer nästa gång...

"Joo du förstår, sonen/ dottern min, att somliga människor kan ibland känna en sådan oerhörd lust att vara helt jävla sjuka i huvudet. Och då måste vi låta dem få vara det!"


Eeeeeeeeeller????




Shit.






Bör tilläggas att alla dessa bilder, samt hela den tillhörande storyn, är helt sanningsenliga! Helt jävla otroligt, men sant.
Mycket har man ju varit med om, men kom igen nu förihelvete...