Slutjobbat för Nils Leon Nyqvist!

Även om jag inte diggar att skriva här enkom för skrivandets skull, så känner jag ändå att jag också vill passa på att GRATULERA far min på hanses PENGSJONSDAG som ju numer sedermera inträffat!!!!

Grattis som bara den!

Tänk att det känns som om det bara var igår du skrapade upp halva torson mot Ytterbyviks brygga när du skulle ta dig iland torrskodd från vattenskidorna... Som stor, stark och oövervinnlig yngling med världen och brudarna för dina fötter!

Nu står du där igen... Med världen framför buggarna (utan myggjagare den här gången) och tid, tid TID att göra allt du vill!



Lycka till med resten av livet, nu slipper du alla måsten utom ETT...=)

Längtar man ut...

...Trots snöstorm och halv orkan, så får man ju låtsas att man är på fjället när man i själva verket blivit ombedd av kära sambon att fixa upp en ljusslinga på balkongen hemma i trygga lägenheten...





...Samt är man på fest och hittar en reklamjippomachete...


...Så torde det väl inte annat än vara på sin plats att lägga på en stenhård ninjapose med sagda tillhygge?

I eftersvallet...

...Av det amerikanska valet (go Obama), är det nu dags för er kära väljare för en ny omröstning. Denna går helt enkelt ut på att rösta fram FLER timmar på dygnet, så att ALLA dygn ter sig som detta just nu; Faktisk tid KVAR att utnyttja, spendera med sin kärlek, prata, njuta av livet, njuta av sitt hem, njuta av Prison Break, EFTER att jobbet OCH träningen är avklarade för dagen.

Alltså, alla som är FÖR att dygnet numer skall innefatta ca 30 timmar, så att vi med god marginal hinner med allt som skall hinnas med (inklusive ca 12 timmars sömn), räcker upp en hand...


För övrigt är det mest vamonos vamonos. Business as usual.

Världsrekord...

..I att blogga sällan lär innehas av undertecknad. Jag kör tvärtomstilen; Blogga så sällan som möjligt, hoppas att ingen läser. På det viset har jag sponsorer in no time! Men ärligt; Nu kan ju den pyttelilla (jag föredrar att kalla den "intimt invigda") skara som fortfarande läser mig typ ha en tävling om vem som sist såg mig skriva något! Perfekt!
Kan se det framför mig:

Morsan: Såg du att Petter hade skrivit i bloggen igår?
Emma: Nej, det missade jag. Jaha, då får man väl vänta en eon till då.
Morsan: Yes! Jag vann!


Aldrig är ordet som förmodligen bäst beskriver hur ofta jag sitter framför datorn med flödande inspiration, vilket således också bör förklara frånvaron av den stora kvantiteten inlägg.


Well well well. You just can't tell. Well, well, well my Michelle.

Helg som det ska vara!

Fyrhjuling ut till tystnaden i skogen...
Tupplur i solen i ett vindskydd vid en skogstjärn...
Smörstekta kantareller på tunnbröd till lunch...




...Synd bara att inte Emma får vara med...

Svar på tal!

För att svara på föräldrarnas frågor om ursprunget till min djupsinnighet; Den finns där ALLTID. Om ni bara visste hur ofta jag önskar att ni alla kunde krypa in i min hjärna och se exakt allt jag tänker på. Jag tänker på tusentals såna där grejer VARJE DAG. Så otroligt svårt att återge i text bara, man kan liksom bara uppleva det "in action"... Det kan faktiskt, om man ser på det lite objektivt, vara riktigt jävla coolt att ha så sjukt många flummiga tankar i huvudet som jag har...

Ska försöka beskriva hur en enkel, och ytterst vanligt förekommande tankekedja kan te sig i mitt huvud...Hm.

Ett hus därute på fälten, mitt i ingenstans.
Därinne kan man sitta. Och därinne sitter det förmodligen någon.
Koppen med kaffe vid köksbordet. Blickandes ut genom fönstret.
Satellitperspektiv. Jordklotet. Inzoomning. Europa. Sverige. Stockholm, vidare mot Nyköping. Lilla huset på prärien.
Vilda västern. Cowboys. Indianer. Alaska. Into the wild. Lords of dogtown. Suuuuuurf!
Bali. Surf. Trötta muskler. Måste sluta med sötsakerna. Ligga i. Mycket att tänka på. Klara av. Kom igen. Svider i ögonen. Större perspektiv! Tillbaka till satellit. Vi små i det stora hela. Fattar någon? Ja. Robert Plant vet. Prata med honom. Han har sett allt. Mississippideltat. New Orleans. Känt bluesen. USA nästa sommar! Gryyyyymt! Fan vi fint de ska bli! Beef jerky. Öken. Öl. Surf. Klättring. Upplevelser EN MASSE!

..........


Jaa, ni hajjar. Det spårar ur. Mina fingrar hinner liksom inte med att skriva allt när tankeflödet sätter igång. Så fort jag är själv startar det. Och jag älskar det, om jag måste värdera hur det känns...


Svar nog??

Tycks som om...

...Det verkar vara så med fenomenet rörelseenergi, att om man ska hoppa ut från ett tåg som rör sig och träffa en given punkt, så måste man hoppa lite INNAN tåget kommer till punkten, eftersom man tar med sig tågets hastighet framåt i hoppet.

Ganska logiskt.

Om man instället tänker sig att man skjuter iväg sig själv med en gigantisk slangbella eller annat valfritt liknande don, så kan man ju inte bara mitt i luftfärden bestämma sig för att OJ! Där nere var en blomma jag ville lukta på; bäst jag hoppar av.

Samma sak? Hmm... Eller? Va? Njaa... Va?

Äntligen har det hänt!

Något som i mitt tycke förmodligen är en av de roligaste saker som kan inträffa på denna planet har just inträffat! Och jag var inte där för att bevittna spektaklet... Som tur är var allas vår vän Kajsa det, och hon minns det hela minsann...Ojojoj...

Där sitter hon, i bilen på väg genom Sverige, när hon plötsligt får se det som vi väl alla innerst inne verkligen LÄNGTAR efter att få se någon gång i våra liv;

En gubbe kör bil.

Med cykelhjälm på.

C Y K E L H J Ä L M.

I B I L E N.

JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Underbart!!!!!

Jag menar; inse hur kul det faktiskt är. Där sitter han, lilla gubben med inte vilken hjälm som helst (vilket hade varit fullt tillräckligt för att locka till asgarv), utan en hjälm som man ska ha när man CYKLAR. I BILEN. Cykel... Bil... Hur tänkte han liksom? Var det typ; "Märta! Idag tar jag på mig tocken däringa hjälmen! Di kör som blådårar hele tabberaset!"
Vad det nu var som for igenom hans lilla välskyddade skalle, så kan det ju inte ha varit någon av alla otaliga filmklipp man ser på krocktestdockor som får sig en rejäl kyss i bilar när dom krockar. Hade han sett ett dylikt filmklipp så kanske han hade insett att alla former av plast fullkomligt pulvriseras i en bilkrock, och att han lika gärna hade kunnat sätta ett äggskal på huvudet, leka kyckling och skrika "GLAD PÅSK!" till alla som körde förbi och skrattade. Vilket dom inte hade hört såklart, vilket i sin tur hade inneburit att det dessutom sett ut som om han pratade med sig själv högt och ljudligt därinne...Hahaha! Jaa, jävlar ja, vilken uppenbarelse det hade varit!

Bara tanken på denna lilla gubbe får mig att dra på smilbanden...
Tack för den Kajsa. Nu kan jag dö.

"Det finns dagar då...

...Petter går på gatan som en vanlig man. Detta är, huruvida, inte en sådan dag."

-Gammalt djungelordspråk.

Ännu mer manna...

...Tycks falla från himlen när man inser att lönen den här månaden liknar lönen hos någon med rosa skjorta, backslick, fast anställning på någon fancy advokatbyrå på östermalm, samt regelbundna segelbåtssemestrar i Marsstrand...

Kaaa....CHING!

Likt manna från en klarblå...

...Himmel, ter sig givetvis en gratis, cafétillredd ost & skinkfralla när solen står som högst på dagen, och du icke har inmundigat någonting stadigare än frukt sedan frukosten vid arla morgonstund. Manna! I say... En torftig, enkel ost & skinkfralla var det alltså, som på det mest genuina sätt fick min dag att fungera igen ute på Stavsnäs Hembageri, denna eftermiddag.




Denna gudabenådade anrättning!











Petter;
"Jag drömmer om en Ost & skinkfralla med stort Oooo..." Emma;
"Jaaa, det gör du!"

I am becoming a true ninja...

Yours truly har i helgen fullfjädrat sitt livs första skarpa NINJAUPPDRAG.
På riktigt. Det var så jävla häftigt som det bara KAN vara för någon som har en lite FÖR svag nerv för ninjor... Och det absolut mest upphetsande med det var att jag genomförde hela uppdraget med bravur, UTAN att bli upptäckt, trots STOR risk för just detta.


Dessvärre får ni inte veta mer än så, eftersom det är emot en ninjas hederskodex att avslöja detaljer om hemliga uppdrag... Men hav förtröstan, tålamod och bida er tid (exakt så som en äkta ninja skulle ha gjort)! Ty sanningen skall uppenbara sig för eder när tiden är inne...


Tills dess; FOFF!!! (Här var det meningen att jag skulle försvinna spårlöst i ett rökmoln förorsakat av någon sorts blandning mellan en avledningsmanöver värdig en ninja och FOFFbomb signerad Magica De Häx, men eehhh... Ja.)

Din tid är förbi...

Jag kände dig inte ens.
Vi träffades EN kväll på gatufesten år 2006.
Ändå kände jag på något vis din livsglädje.
Du var jäkligt cool,
och det är i sanning en synd att du inte längre finns.
Vad exakt som krävde att du skulle bli tvungen att betala med ditt liv, mitt i paradiset, vet jag inte.
Men jag hoppas och ber till de eventuella gudar som nu finns därute att det var i sökandet efter den perfekta vågen,
och att du i detta sökande uppnådde ett rus som fick bli din sista känsla i livet!

Algot.
Vila i frid, och surfa på den eviga vågen av lycka där du är nu.
Om jag känner tårar för dig, så kan jag endast FÖRNIMMA det alla som verkligen kände dig känner!
Vet att du var och ÄR älskad,
och att vi känner en djup orättvisa i ditt öde.

"My heart breaks, as you take, your long journey"
-Robert Plant & Alison Krauss





























Tomhet.





























...Den glada nyheten; Ikväll njuter vi!




Dagens låtval får definitivt bli just ovannämndaYour long journey med Plant och Krauss...

By the way, I'm tryin' to say, I'll be there...

Det vart hastigt och lustigt tvunget att införskaffa en ny musikrigg... Jobbigt att casha, men jäkligt skönt att det blev gjort äntligen.


Här har vi skönheten, och dyker man ner på marinan imorgon lördag så får man ju se och höra den in action! Nya grejer = ny inspiration till å lira, å lägg till ett förutspått kanonväder, fint sällskap och kall öl... Känns det inte så säg, att en typiskt swell eftermiddag stundar oss mina vänner?

Rock n' roll!

The soundtrack of my life!

Väldigt ofta kommer jag på mig själv med att önska att jag kunde få ha ett eget soundtrack till mitt eget liv, SAMTIDIGT som jag lever det... Det skulle verkligen förstärka alla känslor jag känner just där, just då. Eftersom jag allt som oftast, på det mest fåniga sättet, ändå går runt och tänker på vilken låt som skulle passa (eller för den delen hur jag skulle behöva utforma en egen låt för att passa) vid vilket givet tillfälle som helst, så vore det onekligen påpassligt... Skulle på något sätt göra ens liv mer filmiskt, vilket ju trots allt måste vara en ganska groovy grej...

Jag menar; Testa mig! Nästa gång du/ ni träffar mig, fråga mig om vilken låt som skulle passa för exakt den tidpunkten just då vi ses! Jag garanterar ett fullständigt motiverat svar inom en VÄLDIGT kort tidsram. Kanske 30 sekunder.
Allvarligt! Musik flödar genom mig, på ett eller annat sätt, varje dag, timme, minut, sekund. And I love it!



En annan grej, sliiightly relaterad till ovanstående:

Ofta är det med en känsla av vanmakt, ofullständighet och längtan jag betraktar mitt liv, men emellanåt överraskar jag mig själv. Ta bara som exempel den serie bilder (alldeles random valda ur tidpunkter från min och Emmas hittills femåriga epok tillsammans) som jag enligt eget tycke så genialt placerat här bredvid;
Vid en kort paus i allt det hektiska som är mitt liv, idogt iaktagande dessa bilder (givetvis med låtsad valfri "stå-på-fjälltopp-med-gråt-i-hals-över-att-allt-är-så-bedårande-vackert"-låt som soundtrack), kan jag inte annat än förundras.

Förundras över vad jag och Emma faktiskt har att vara lyckliga över. Allt vi har gjort! Alla vi älskar, som älskar oss! Allt det vackra i denna lilla bubbla vi kallar "vår egen" värld, som vi, trots stunder av tyngd, trots allt har upplevt!
OCH (stort "och" här), inte nog med det; Det mesta av vårat liv tillsammans är KVAR! Vi har tusentals fler bilder att ta, hundratusentals fler upplevelser och sinnesintryck att känna och vara lyckliga över!
Det geniala, kära läsare, i att lägga upp dessa bilder här på lilla bloggen torde nu vara alldeles för uppenbart för att förklara närmare, så jag gör det ändå, igen...
Dessa bilder skänker mig en djup lycka varje gång jag ser dem, och varje gång inser jag även att det inte tar slut, utan att vi hela tiden skapar nya. Jag, Emma, och alla ni som vet vilka ni är, och som kommer att fortsätta veta det! Detta synsätt, jämfört med mitt vanliga (där jag endast ser på saker och ting med en sorgsen nostalgi typ "allt var bättre förr"), är... Marvelous! Fantastic! Splendid! Samt en massa andra svårstavade engelska superlativer som jag inte orkar räkna upp just nu.






Lev edra liv gott folk. And do it well!
I know I AM, and WILL...







För övrigt skulle en passande låt till den scenen i filmen om mitt liv där jag sitter och skriver detta inlägg framför datorn kunna vara "Shine on you crazy diamond, part I" med Pink Floyd. Jag tänker mig en speaker som pratar allt jag skriver, samtidigt som alla bilderna i bildspelet klipps in lite här och var, blandade med klipp på mig i morgonrock skrivandes vid datorn... Utanför blir kvällen till natt, som blir till morgon med blodröd solrodnande himmel medans jag alltjämt sitter som besatt med glödande fingrar över tangentbordet... Till slut lutar jag mig tillbaka och ser på vad jag åstadkommit på skärmen, reser mig och tar en kopp te. En ny dag gryr. Svartruta. Nästa scen. Jag går i högt tempo, stressad, mot bussen. Låten som spelas är kanske "Woman" med Wolfmother eller något dylikt...


Fan, man kanske skulle skriva ett manus? Eller en bok? Jag skulle väldigt gärna vilja skriva en bok. Och ett manus. Kanske en pjäs? Haha. Chill nu för fasiken...






"Good times, bad times, you know I've had my share..."

Ack! Det vemodet!

Som alltid tycks ligga som ett grått töcken, även när saker och ting till synes går rätt! Ty eftermiddagens besked var minsann ett dylikt som kom med ett likadant.
Sorgen i hjärtat utgörs av att Kungsleden 2008 just nu vacklar på sina grundvalar; Men ändock finns där glädjen. Glädjen över att även om det var dyrköpt, så fick jag till slut byta arbetsgivare! Tack och lov prisad vare gud i den allsmäktige himmel. Den 12:e maj blir inte en dag för tidigt!

Goddag nya jobbet...




Ajöss vackra fjällvärld! Jag glömmer dig aldrig! Vänta på mig, så kommer jag tillbaka...

Och tisdagen...

...Spenderar jag mest med att vänta på eftermiddagen, då beskedet faktiskt kommer...

Transportsträcka tillbaka till transportbranschen

Måndagen spenderar jag mest med att fundera över, och längta efter, tisdagens besked... Säg till mig det jag vill höra så behöver ingen komma till skada...=)

Men jag diggar ändå Schulman...

...Trots att han kanske också står för det lite tvetydiga strävandet i livet, men han har iallafall bra humor och en duktig portion självdistans/ självironi!

Undrar om bror Calle kommer ihåg mig från Mediaskolan?? Kunde kanske vara en väg till mina 15 minutes of fame att gå genom bröderna Schulman...





Haha! Troligt.

Asså jaaa ba, å sen ba, dooom baaa....

"Åååh vad jag önskar att jag fick vara som blondinbella! Hon har verkligen ett häftigt och glamouröst liv som jag också skulle vilja ha!
Att hon helt har tappat, om hon någonsin ens haft någon, uppfattning om verkligheten är bara såååå himla coolt!
Och såg du den där suuupersöööta ljusblå tröjan hon köpte på Ralph Lauren när hon hade håltimme? Den va så snygg så man ba döööör!
När jag blir 17 och sådär vuxen som Bella är ska jag verkligen göra som hon asså. För liksom, vad kan livet annars gå ut på? Hon har ju ett helt perfekt liv!"




"Hm, undrar om det blir det bra om jag vrider lite på huvudet såhär? Och sätter handen i håret och rufsar lite, liksom för att folk ska förstå att jag tänker? Det gör dom nog! En hand i håret signalerar ju tydligt att man funderar på något, det har jag läst i veckorevyn...*fniss* Tänk om någon ser att jag egentligen inte är så bright... Tur att jag la pandaringar runt ögonen, nu ser jag smart och farlig ut. Nej! Jag har ju glömt ta på volumefatlipextraglosssuperdupermaxicolourshine! Mitt liv e förstööört!"


Isabella "Blondinbella" Löwengrip. Om du av någon outgrundlig anledning läser det här någongång, så vet detta:
Du är helt vilse. Du har hamnat så sjukt fel, dina ideal är totalt oäkta och din mentala utveckling löper en allvarlig risk att helt dö ut.
Du värdesätter och håller högt ett leverne som skulle, om folk valde att göra som dig, förvandla hela vårat samhälle till plast och yta.

Och det värsta av allt är att du hela tiden spyr ut dina okväden till oskyldiga stackars tonåringar som luras att tro att ditt sätt är det rätta.

Fyfan.






Men jag måste ändå tro på att alla kan bättre sig och mogna med en uppväxt i ryggen. Hoppas att det blir så för dig.

För övrigt...

Tänk vad lite som kan göra en lycklig! En pyttepytteliten grej som kan få en att känna att livet leker, är att kunna säga;

-Älskling, kan du hämta en iskall öl till mig ur frysen?

..Och sen verkligen få UPPLEVA hur den fantastiska kvinna man spenderar sin tid tillsammans med faktiskt HÄMTAR denna gudomligt kalla öl och faktiskt GER till en!

L Y C K A!!!

Only in eerie suburbia...

Emma och Petter ska åka till ICA, och kanske rentav slå på stort och köpa en glass eller två i det fina vädret.
Trallalalalaaaa, genom dörren och ut i trapphuset, och får syn på...







Men vad nu? Vad är det här för slags ovanligt vårtecken? Bäst vi tittar lite närmare...








Va? Blod? Bäst vi går upp en trappa och ser efter vart det kommer ifrån?
Trapptrapptrapp, uppför trappan i godan ro, trallala, för att mötas av...





BLAM!




Hupp! Men vafan? Är det...?








Ja! Tamejtusan om det inte är! Mitt på blanka dagen i vårat trapphus...








Nää... Kan det verkligen vara...?











Ja. Det är precis vad det ser ut att vara; Ett alldeles nyslaktat, avhugget och skinnflått fårhuvud!!! Komplett upphängt med hjälp av sjutumsspik rakt igenom kraniet och ståltråd och allt!!!


Härligt! Här, just här, i denna underbara förort ser jag fram emot att uppfostra mina barn. Kan riktigt känna hur jag LÄNGTAR efter att få förklara för dem vad det hela är, när något sånt här händer nästa gång...

"Joo du förstår, sonen/ dottern min, att somliga människor kan ibland känna en sådan oerhörd lust att vara helt jävla sjuka i huvudet. Och då måste vi låta dem få vara det!"


Eeeeeeeeeller????




Shit.






Bör tilläggas att alla dessa bilder, samt hela den tillhörande storyn, är helt sanningsenliga! Helt jävla otroligt, men sant.
Mycket har man ju varit med om, men kom igen nu förihelvete...

Morgon...

Fällde nästan en tår vid läsning av artikel i nya numret av Turist. Beskrivning av sylarna en tidig morgon i midsommar... Eftersom jag varit där själv ett antal gånger så vaknar alla känslor man själv känner när man äter frukost på sylarna och blickar upp mot massivet när man läser sånt... Och då kan jag nästan röras till tårar av hur vackert det är där, även fast jag sitter i ghettoturrehallunda...

Jag lever med en ständig längtan efter fjälltoppar...



Allvar:
Vilka vi tror vi att vi är? Vi leker gud till höger och vänster, och bestämmer vilka som får leva och inte. Bara för att vi är on top of the foodchain etyder väl inte det att vi kan göra precis som vi vill? Jag tänker på stackars Ninja, som helt förlorade sin möjlighet att bli med barn igår på grund av oss. Vilka hycklare är vi inte när vi ena dagen tjatar om hur vi försöker få barn, och andra dagen går och kastrerar Ninja? "Hon är bara katt" säger ni säkert allihopa. Så? Ska hennes lycka över liv som hon själv producerat tas bort från henne bara för att hon är katt? Hon går här hemma med en jättejobbig tratt på huvudet och ett stort läskigt ärr på sin rakade mage och bara hänger. Övertygad om att hon VET att hennes reproduktionsmöjligheter är totalt avsågade, kan jag inte låta bli att känna ett otroligt dåligt samvete.

Förlåt oss Ninja. Hoppas att du kan det.

Vi har solen över våra tak!

Vid närmare eftertanke har jag kommit fram till slutsatsen att om man någon gång får ett mail av mig, så ska man förmodligen känna sig lite speciell. Det är det nämligen inte många som får. Och jag mailar INTE ofta.






Tralalaalalalalaaa... H H M C will rule the earth... Tralalaaa...

Hey ho, let's go!

Jobba. Stressa. Utföra vardagliga sysslor. Längta. Motionera. Uppnå oanade höjder av ångest. Kort sagt; V A R D A G.

Är det verkligen uti detta min blogg ska bestå? Väcker dessa grå, malande ord från min dito vardag ens ett UNS av intresse hos eder, nobla läsare?

I think not. Så jag har bestämt att framtida kväden häruti ALLENA skall innehålla djup, substans, riktiga känslor, DRÖMMAR och HUMOR. INGENTING annat. Att detta kommer att innebära ett kåserande enbart baserat på stundens ingivelse och blixtkommen motivation, som således kommer att uppdateras i runda slängar en gång per år, behöver vi självfallet inte gå in på närmare. En blixt har nämligen, som om vore den sprungen från det klaraste blå, slagit mig; Allt, och då menar jag allt, jag kan göra åt den misär jag allt som oftast tycker mig uppleva, är att:

Jobba.
Träna.
Älska och ta hand om min Emma.
Hålla nere ALLA utgifter.

Och iochmed denna snilleblixt, så kommer ju NI, kära läsare, att för alltid VETA vad jag uppehåller mig med mellan diverse kväden i bloggen som INTE handlar om just detta... Är det inte sinnrikt, så säg?



Nu kör vi!


...Lycka, hopp, kärlek och harmoni...



























Avslutningsvis; Lyssna på låten "Heavy load" med Free. Förmedlar sjukt bra känsla av att "ok, allt är skit och jag vill dö. Men det finns hopp, så vi kör på!"


Peace.

Aaah...

Varför kan livet inte alltid te sig på detta vis?
Nu njuter vi i fulla drag, häruppe där sorger och bekymmer tycks tyna bort...
Boöder vid hemkomst, som sagt!

Sorgliga killen

Såå... Hur bäst spendera 10 minuter innan tvättstugan drar igång? Några rader i bloggen månne...?

Alla som även intresserar sig för Emmas blogg vet att allt inte är på topp just nu, för det hon känner påverkar givetvis även undertecknad. Jag avskyr att se min solstråle så nere som hon är just nu, ty jag behöver ju hennes stöd dagligen för att hitta min egen motivation. Och det här med bullen som aldrig vill dyka upp i ugnen... Jobbigt, minst sagt. För likaväl som det kan vara fel på Emma, så kan det ju vara fel på mig, och vad det än är så är det ju inte normalt att inte bli med barn på ett helt år om man inte använder något som helst preventivmedel. Iochförsig strävar vi ju nästan alltid mot att vara så onormala som möjligt, så det hela är väl positivt ändå när allt kommer omkring. Inte.



För övrigt jobbet är så jävla trist så jag spyr.


Humorn då? Känner inte direkt att jag skulle kunna skriva en award winning text till Conan O'Brien just nu om man säger så.



Var ju ändå lite därför jag drog igång bloggandet. För att testa lite, och vara lite kuckelurig sådär som jag tycker om att vara. Så jag förstår om det ni läser numera bara är sjukt tråkigt.




Men hav förtröstan.




Snart åker vi upp till Sundsvall igen. Hur bra som helst.







Efter regnet kommer solsken. In the quiet words of Roland.

Men satan...

...Vad tiden har flytt de senaste veckorna... Var ungefär en komma tre evigheter sedan jag nedpräntade något i bloggen.



Kan med stor tyngd i bröstet tyvärr bara instämma med min älskade Emma och syster Lotta, att det är alldeles för mycket måsten i livet. För lite; "Hmm, vad ska jag göra idag? Kanske bara läsa en bok hela dagen? Eller se 4 filmer? Eller bara sova? Hursomhelst så ska jag spendera en njutningsfull dag med min Emma"
Och för mycket; "Jobb. Stress. Hem. Stress. Slipa. Stress. Måla. Stress. Träna. Stress. Ta hand om oss. Stress. Just fan. Duscha. Äta. Borsta tänderna. Stress. Sova dåligt. Stress. STRESS"


Fan också.

Nu är tiden slut igen. Måste sätta igång.



Vill bara passa på att tacka alla som trots allt ställt upp efter mycket om och men den senaste månaden. Ni vet vilka ni är. Har inte tid att skriva ner er alla.





Det roligaste som hänt på sistone är väl att jag och Emma hade så otroligt skilda åsikter om filmen "No country for old men"...
Jag älskade den, och hon hatade den... Japp, så kan det va...




Later....

Känner du någon annan som skryter om sin välfyllda kyl??

Efter dagens mer än välbehövliga konsumism på ICA, öppnar vi villigt kylen och låter MTV Cribs kika in; Ty där är fräscht. Där är välfyllt. Och där finner du inte ett spår av onytta eller excess! Måttfullhet samt ordning och reda härskar i vår kyl.

Den speglar på intet sätt hur det visuella intrycket ter sig i dess omgivning just i detta nu. Men vi jobbar på det med.



Dagens tanke; Varför köper folk någonting "snyggt" till sina hem, utan att tänka på att den "snygga" saken faktiskt måste PASSA in i ett helhetsperspektiv???
Underligt, tänker vi.







Nu kliar det i kroppen. Jag vill känna mina muskler arbeta igen. Svettas. Utsätta mig själv för det jag, likt alla andra människor är skapt till att göra. Röra på mig. Känna mjölksyran pulsera i armarna på vägen uppför en vägg på Karbin. Tugga blodsmaken på vägen uppför mördarbacken i löpspåret. Kippa efter andan på cykeln på vägen uppför sista backen på väg till Fredrik.

Åååh. Som jag längtar till allt detta sätter igång igen.




Först ska vi bara rensa upp i kaoset här hemma. Börjar se ljuset i slutet av vardagsrummet nu...

Glääh...

...Har ingen motivation till att skriva något just nu, men känner ändå att jag måste skriva NÅNTING...




N Å N T I N G






Så, nu var det gjort. See ya!

Come on!

Come on! Come on! Let's go spacetruckin'!
Jaaaaaaaadå, nu har man grejat C-kortet, och är NÄSTAN en fullfjädrad trucker!
Jag är iallafall tillräckligt cool för att få köra självaste
OPTIMUS PRIME... Om nu han hade funnits på riktigt...
Och det är ju inte fy skam!





Heja mig!

Det börjar svartna...

Var för övrigt på Karbin idag och naglade två svarta probs på boulderingen... Svart är alltså den NÄST svåraste graderingen i skalan blått, rött, svart och vitt. Niiiice...

Hata mer, bloggare!

Tjena. Sorry att det var så längesedan jag skrev!

Efter att ha läst, och fullkomligt hållit med (även om jag inte känner människorna i fråga), Emmas senaste inlägg, ställer jag mig frågan;
Kan inte vi bloggare bara hålla oss till att skriva hatinlägg? För let's face it; Det är SJUKT mycket roligare att läsa, och SJUKT mycket skönare att skriva. Så varför egentligen nedpränta NÅGONTING annat??

Nu gör vi så. Kom igen! Jag börjar. Jag hatar... Att jag aldrig kan komma på något kul att formulera mig om i ett hatinlägg när jag försöker, utan att inspirationen till dylika inlägg ALLTID infinner sig när man inte har tillgång till en burk...





För övrigt vill jag bara tacka magsjuka familjen sommartjärn att jag fick bo i deras hus förra helgen. Tack Lotta! Det var mycket uppskattat!



Nu gör jag sorti och säger gonatt. Gonatt!

Can't let 'em down easy no more...

Fan, jag måste meddela mina kära klätterkamrater att jag inte kan följa med till Fontan... Jävligt kul. Precis nu när snacket och planeringen börjar ta fart, så sitter man där å bara håller med, för att man inte har vågat säga något ännu... Kommer behöva dra till med en nödlögn i sista sekunden... "Nää, fan asså, vi fick PRECIS (läs; 4 månader sen) första tjing på en lya vi verkligen ville ha, så finanserna måste stramas åt som fan till hela flytten o.s.v.... Blablabla..."
Varför sa jag inte bara som det var redan från början??? Stupid, stupid...

Fan också. Jag tror att en liiiten liten del av mig fortfarande hoppas på att få åka till Frankrike till påsk. Att det förmodligen är därför jag inte sagt något till boysen. Men shit, jag har verkligen inte råd. Eller råd för just den veckan hade jag väl kanske, men grejen är ju att lönen månaden efter blir så jävla skral... Får helt enkelt ta fram stora köttkniven och KAPA bara! Rakt av, utan krusiduller. Fontan finns förmodligen kvar till en annan gång... Frågan är om mina klättervänner gör det, nu när jag sviker dom...*snyft* Jaja, vafan. Kan dom inte ta det så var dom inga polers iallafall. Fast det är dom ju. Sköna lirare. FAN! Jag VET att jag bara skulle ha ångest om jag verkligen drog ner (undantaget om jag fick en GEDIGEN välsignelse från min kära Emma), men jag vet också att jag kommer att ångra att jag inte följde med!



Ack och ve, tänk ändå vad ett gäng 3000-kronorsspelningar kunde ge....
Nämligen freedom of choice!

Go Stars!

I helgen tar vi (jag, farsan, brorsorna och de andra från Uppsala) och knäpper på grabbswitchen... Hockey, öl, och bastubad en hel helg i Leksand!
Viktigt att få känna sig som en riktig MAN ibland...=)

Leksand möter nåt brögäng i allsvenskan, men vafan. Det är ändå kul å kolla lite hockey!

Hörs

Ny grej...

Slut på yttrandefriheten!

Nu är det slut på det fria ordet.
Så nu måste jag tyvärr, mot min vilja, censurera mitt tyckande och tänkande.



Fantastiskt hur pass odemokratisk en demokrati kan vara.

Varför är det tabu att prata om hur kass invandringspolitik vi har i det här landet?
Att vi faktiskt MÅSTE ta hand om oss själva innan vi kan ta hand om andra?
Varför inser ingen att vi inte MÅSTE vara FÖR "integration" och "kulturell mångfald" som det så vackert heter?
Och varför har det blivit trendigt att tala så varmt om ovanstående ämnen?
Vad fan är vi rädda för?

Kolla på våra grannländer. Dom är bra mycket tuffare i sin invandringspolitik, och inte fan är det någon som håller det emot dom?
Nää, vi måste våga stå för att vi tycker att det hela är snett. Nu.







För övrigt hatar jag folk som tror att ALLA kommer att få det svårt att ta hand om sitt/ sina barn, bara för att DOM har haft det tungt. Vafan, inse att folk är olika och att somliga har andra förutsättningar än andra! Och, framför allt; INGENTING är svårare än vad man gör det när det gäller barn.





Nää, det är fan dags å komma in matchen för många av oss.

Äntligen en kompis till Ninja!

Samuraj heter han, och såhär ser han ut!


Välkommen till vår lilla familj kissen!


För övrigt SKA jag bygga något som liknar den här när vi flyttar till hus... Jäklar va nice...

"What we had in mind is breakfast in bed for 400.000..."

Shit, om man ändå varit på Yasgurs Farm den där sommaren år 1969... It was all happening, bro!

Lägenhetsvisning ikväll... Se Emmas blogg!

Blev inte klok på fixandet med cykeln... Handbromsen gick verkligen inte å få till någon vidare spänning på... Jag vill ha en nyyyyy... Tack verkligen jättemycket Mamman och Pappan för den jag har (och jag kommer att ha kvar den till "fincykling" på sommarhalvåret), men jag behöver någonting mer robust nu...

Framför allt behöver vi någonstans att hålla till när vi mekar, Ninja och jag... Såhär såg det ut ikväll i vårat badrum liksom...


...Det håller ju inte liksom...




Har för övrigt kollat ut en jäkligt fräsig Merida Hybrid med hydrauliska skivbromsar och allmänna kittet för 6500:-... Det är målet!
Såhär ser den ut... Ungefär....



Får råna en värdetransport eller så, det kommer man ju oftast undan med i dagens läge!


Tune in, turn on, drop out...

Det nya livet... Som uteblev.

Hm. Hur spendera årets första dag? Den nya starten? Hur bäst förvalta den andra chansen man förlänats? Hur sätta igång och statuera ett kommande leverne för det nya året? Hur övertala sig själv om en sundare tillvaro?

Tjaa... Varför inte med pizza, öl, cola och en total innesittarslappardag? Sagan om Konungens återkomst och Gilmoremaraton för allt vad tyglarna håller. Sounds fine by me. Let's do that.

Och det gjorde vi. För let's face it; Du kommer inte att göra de sakerna du på fyllan lovar dyrt och heligt på raketafton. Och ärligt talat behöver jag inte lova mig själv att motionera mer eller vad det nu kan vara. Jag har det bra i livet, och de sakerna jag vill göra, gör jag! Great, se nu bara till att hålla det på den nivån va...

Topp! Nu längtar man till nästa helg...


God fortsättning!


Såhär kul hade vi igår... Tack alla ni som var med!