Dagens I-landsproblem

Det är jobbigt att duscha. Skönt när man väl står där, och när man är klar, men innan... Ack.

Sohoovmorgon

Kära vänner!
Vi kan alla rutinen på morgnarna...

1. Vi vaknar av en väckarklocka som tycks vara nominerad till månadens medlem i Sveriges Väckarklockors Förening (SVF) med motiveringen "för ett sjusärdeles ihärdigt ringande, samt ett pockande av väldig frenesi".

2. Vi går upp, och slår genast ett samtal till SVF:s ordförande, i vilket vi ber denne skaffa fram en annan nominerad, eftersom just VÅRAN väckarklocka tycks lite RINGrostig. Att detta beror på att VI, mina vänner, drämt klockan i väggen några gånger för att "slå ihjäl en spindel" nämner vi givetvis inte.

3. När vi har lagt på luren, konstaterar vi att vi måste bo på någon av jordens poler, för såhär infernaliskt kallt kan det väl aldrig vara någon annanstans?

4. Till frukost skulle vi kunna äta barkbröd, toapapper och mjöl, eftersom vi ändå inte skulle märka någon skillnad på grund av den zenbuddhistiska trans vi befinner oss i.

5. När vi kommer ut, på väg till våra transportmedel, upptäcker vi att vi kanske inte bodde på någon av jordens poler ändå, men att vi nu defintivt hamnat där.

6. Vi tar oss, på något underligt sätt, till arbetet. Vid lunch, eller möjligen senare, fungerar våra hjärnor äntligen på en högre nivå en encelliga organismers, och ögonlocken har i bästa fall slutat falla igen...

Erkänn, mina vänner, att ni känner igen er?
Betänk då följande scenario:

Någonstans mellan punkt 4 och 5, får du ett sms där det står:






"Fredrik är sjuk idag. Du kan vara hemma med betalning. Ha det så bra!"








Fredrik sjuk. Synd. Hemma med betalning.
Nu kanske ni, kära vänner skulle äga medlidande med Fredrik för att denne var sjuk?
Undertecknad gör visserligen också det, men känner samtidigt detta:

"Fredrik sjuk. Synd. Hemma med betalning... Hehehehehehe....(inleder gnuggande av händer, samt får ett krösusaktigt uttryck i ansiktet och dollartecken i ögonen)....Nu jäklar kryper jag ner i sängen igen och njuuuuuter! Ledig med betalning! Wohoooo!"

Jag vet att ni tänker, eller har tänkt, att när morgonkvisten känns som tyngst, så vill man bara gå och lägga sig igen...?

Well, to me, that actually happens.

Avundas mig.



Jaa, jag säger då det.

De senaste stjärnorna! Jag har hela listan!

*En fin helg, på min ära! Påminnelse om att... Tjaa, att det helt enkelt är bättre i Sundsvall!

*I lördags var fyllan på topp på Smedjan (eeh... what else is new?), vilket givetvis resulterade i att ett alldeles för överförfriskat par "dansade" in i ena högtalaren så att den välte och slog sönder ett par tavlor som hängde bakom mig... Glassplitter överallt... Ähum, Olle? Kan man få risktillägg nästa gång månne? Haha...

*Inser man inte behovet av kvalitetstid ena dagen, så gör man det kanske den andra!

*Jag har vetat det länge.
Men vet ni det inte, bröder och systrar, så hör upp!
Egoism är bra, IBLAND. Oftast INTE. Exempel på bra egoism: Önskelistor. Du ÖNSKAR dig något, du KRÄVER det inte. Exempel på dålig egoism: Bortskämdhet. Omvänt jämfört med önskelistor.

*Har, helt överensstämmande med ovanstående stjärna, skapat en lite mer uppdaterad önskelista, ifall någon bryr sig...

*Håll i hatten, för nu bär det av! Den numer legendariska filmkvällen hemma hos Marcus & Kajsa (förr bara Marcus, innan han kom fram till att Kajsa ju faktiskt ÄR hans bättre hälft) verkar vara på väg att få en renässans! Nu på fredag försöker vi igen (in the lot less than quiet words of Nationalteatern), och vad passar väl bättre till nyinstiftningen än Robert Rodriguez film Planet Terror?? Smashing baby, yeah!

*Shit vad man måste. Ibland kan det bli lite väl...
Måste man verkligen jämt?

*Sitter inne på en ruggigt potentiell låtskatt, kan jag meddela er mina vänner... Synd bara att jag aldrig tar mig tid att skriva FÄRDIGT mina alster...

*Visserligen har jag ibland gjort mig känd för att strutsa och köra huvudet i sanden, men somliga tar ju det där till en helt sjuk nivå...

*Har försummat mitt förhållande med Kapten Morgan på sistone. Och då reste han ändå i ny, full och god vigör ända från Åland för att träffa mig. Vi har, som man säger, en hel del catching up to do... Kan möjligen älskade Emma hemföra fordonet på fredag från Marcus & Kajsa, så att jag och Kaptenen kan få mötas igen??
Hej å hå, å en flaska med rom...

*Apropå Kaptenen Morganson. Karibien är säkert fint såhär års. Vilket givetvis leder tankeverksamheten vidare till den karibiska kycklingsoppa som vi snart ska inmundiga till kvällssupé...



Make sure you're all at peace. Right now, I am.

Back in town... (En rubrik som kom sig av att det spelades Thin Lizzy på radion...)

Innan jag, Ninja och Dave in the afternoons ger oss i kast med lite helgrensning av det här stället, så slänger jag iväg några rader ut i cyberrymden till er som läser; angående mina/våra förehavanden de närmaste dagarna (sådär kortfattat som endast en rejäl tidsbrist kan frambringa)!

Tre timmar av underbar kontemplation och reflektion på X2000. Ny mössa. Hemfärd för folkan. Comeback på Smedjan. Det sundsvallska lugnet. Groparna i vägen ut till Norrhassel. Tindra och Zelda. Möten med folk som i större utsträckning har fattat vad det hela går ut på. Frihet och utrymme.

Helgen ser onekligen lovande ut. Trots att INGEN kunde ställa upp och köra oss till tåget.

Lookin' for fun and feelin' groovy.

Eeeh...

Efter en grundlig psykologisk utvärdering genomförd av dokumenterad expertis (läs; Emma), kan det med säkerhet konstateras att jag eventuellt är en s.k "borderline".
Svår separationsångest, slösaktighet, äventyrlig...

Coolt.

Daydream believer

Jag dagdrömmer bort min existens. Längtar alltid efter något.
Huset, bilen, barnet, båten, snöskotern, vinter- och sommarbrädan, artistkarriären, turnébussen, offentliga erkännandet, inspirationen, formen, Emman, det ekonomiska oberoendet, prylarna, världsfreden, kunskapen, den perfekta idéen till det egna företaget, C-kortet, A-kortet, hojjen, resorna, folkan, den svenska sommaren, den svenska vintern, den egna studion/replokalen, det egna bandet, skivorna, förmågan att aldrig känna avundsjuka...*

Petter sitter på cykeln på väg till jobbet. I sitt sömndruckna och frusna stadie flyr han raskt in i dagens första dagdröm;
"Tänk om man fick sätta sig i en varm bil med kopp choklad nu. Och vara på väg långt bort genom landet, på slingrande skogsvägar, lyssnandes på fina bitar. Kanske på väg till Arlanda... Tänk om man vaknade upp på Bali just nu. Brädan under armen, semestern kirrad, fast hem och fast jobb att komma hem till efter resan, pengar på fickan. 2 månaders problemfri semester..."

Och så fortskrider dagen. Och nästa. Och nästa. Och nästa...
Verkar inte fatta att jag faktiskt måste börja leva mer i nuet, för det som är just nu i mitt liv är verkligen otroligt lyckosamt i sig självt. Jag är frisk, har ett bar jobb som jag trivs med, håller mig i hyfsad form, har en familj som älskar mig och som jag älskar tillbaka... Och jag har Emma! Jag är kort sagt lycklig...

...Och mirakel kan ju hända! Lyssna på det här;
Jag vaknar klockan 05:39 (efter 1 snoozning, samma som varje morgon), och inleder denna tisdagsmorgon med dagens första dagdröm;
"Tänk om jag fick sova lite till..."
Bara för att lite senare få den drömmen besannad när det visar sig att jag inte behöver inställa mig på jobbet förrän 1 timme senare än vanligt... Yeeeaahh...

Keep the dream alive!









*...Huset i skärgården, huset på fjället, avsaknaden av habegäret, möjligheten att göra precis vad jag vill när jag vill, att få vara Spiderman, att skrivkrampen och prestationsångesten ska försvinna, att vara bäst på allt (eller iallafall nånting), att få klart mina låtar, att folk ska fatta att vi pajjar planeten...

Jag längtar efter en hel del; förmodligen mer än vad jag kan komma på just nu.
Just nu ja. Påminner mig om att jag längtar efter att få ändan ur och dra till akrobatiken...

Som jag sa; Keep it alive.

Måndag eftermiddag...

Jaa du. Hon är tillbaka i skolan efter att ha varit sjuk en hel vecka, och det fanns ju verkligen inget positivt med den saken. Tantfan är kanske den mest enerverande människan just nu.

Snart lirar jag lite innebandy åt saken.

Shit vad jag saknar min vinylspelare. Den har liksom inte funkat på ett tag, men den har iallafall stått här hemma. Nu när den är inlämnad på lagning gör den inte ens det...

Älskling: Givetvis är du inkluderad i allt ändå!

Vi bygger en eufori, och bara du och jag och vårt får plats där i.

Måndag morgon...

Måste bara lägga upp den här bilden på Neil...
En bild som verkligen får mig att sakna honom!
Grattis i efterskott!
Inte för att jag vet hur mycket du fyllde men...



Om jag skulle ta och sammanfatta helgen...
Det är väl sånt man gör i en blogg? Eller? Nåja, så får det bli iallafall.

Lugn och ro God mat R32(V6,250 hk) Formatering Uppsala Farsan och Kicki Sinnesfrid Ullis, Berra, Wilma och Wera Taskigt väder Grogg Karbin ICA Maxi EMMA

Stackars innerstadsbarn!

Eric Rosén skrev detta i punkt.se i fredags...

Kära Eric. Tillåt mig kontra.

Hej älskling!

Så klart vi ska stanna hemma ikväll! Jag vet inte vad Revl9n på Flyktsoda är för något, men jag antar att det är en ytterst finslipad, pretentiös och alldeles lagom hipp nattklubb innanför tullarna, eftersom man inte bör befinna sig utanför dessa. Särskilt inte en fredagskväll.

Men jag tycker ändå inte att vi ska se på Idol, för vad skulle hända med din hajpade image som vaxvändande, kedjerökande, råindieundergroundpopsnöre om du blev ertappad med att konsumera något så småborgerligt som en kombo av Idol och brieost? Bättre då att vi kanske tar och ser en film på bio eller som sagt bara tar hand om varandra.

Om vi sen skulle vakna sådär jobbigt ”vuxet” utvilade på lördagsmorgonen, så skulle det kanske inte vara så överdrivet fel, eftersom de flesta nog skulle anse att vi faktiskt VAR vuxna nu när vi snart är 30? Jag vet att din image förbjuder dig att verka en dag äldre än 15, men kom igen… Du vet att ingen blir lurad.

På lördagen har ju du din Amnestygrej med ditt fina band som du såklart inte vill missa, eftersom det är ditt ”samhällsengagemang” som ursäktar och motiverar ditt dekadenta leverne. Själv tror jag nog att jag hoppar sagda evenemang och går runt i mjukisbrallor hela dagen och bara tar det lugnt istället. Kanske tar jag en sväng ut i skogen och andas in den friska hösten, eller också så kanske jag hälsar på min bror och hans sambo, och deras underbara lilla son Liam. Om jag känner mig riktigt sådär vuxet hurtig så kanske jag till och med tar på mig löparskorna och motionerar en sväng!

På kvällen, när vi båda är klara med våra aktiviteter för dagen, så vill du alltså ta mig med till Marie Laveau på en klubb som har samma namn som en gammal Ace of Base-skiva jag har från 90-talet någon gång? Jag vet inte… Spelar dom bra 60-talsrock? Kan man sitta ner och bara ta en öl och prata skit med sina vänner? Det verkar inte så. Och nej, jag vet inte vilka Nachtgänget (utan bindestreck) plus Eros Videomänniskorna (återigen utan bindestreck) är.
Jag hade heller ingen aning om att Mariatorget behövde räddas? Senast jag var där tyckte jag allt såg ut precis som vanligt, och att de flesta husen verkade stå stadigt på sina grundvalar? Att bostadspriserna där fortfarande är ologiskt höga, samt att man väldigt gärna skulle vilja ha en lägenhet där fast man egentligen inte skulle kunna motivera varför?

Så nej, jag skippar nog Marie Laveau. Jag kanske bara tar en öl på lokala pizzerian i mina mjukisbrallor? Förmodligen sätter jag mig ner och väntar på dig, spelar lite gitarr, och filar på mina hopplöst omoderna och otrendiga låtar.

Klockan 03:00 vet jag i alla fall att jag sover sött, sen flera timmar tillbaka, och laddar inför en hälsosam och utvilad söndag! Förmodligen tar jag med mig klätterskorna och svettas några timmar på klätterhallen Karbin. På söndagskvällen kan vi väl se en romantisk komedi och tända lite ljus och bara njuta?

I ärlighetens namn, älskling, ditt helgförslag suger.
Back to the old drawingboard alltså.

Puss.

Nu så!

En innevarande exhibitionism och en vilja att synas har till slut tagit över och fått mig att vilja börja jag med. Och varför skulle jag skämmas för det? Det vore alldeles för svenskt att bara nöja sig med något mindre. Nu kör jag också. Dom som vill läsa läser, och dom som inte vill…Tja, ni fattar ju vid det här laget hur sånt här funkar!

Jag kommer att publicera… Lite vadsomhelst. Oregelbundet ibland, regelbundet ibland. Mest oregelbundet är jag rädd… Men jag vill ändå att ni därute ska få veta vissa saker som jag tänker på, som jag går igång på, blir arg på, diggar totalt eller vad det nu än kan vara.

Så här är den. Min…Eeeh…Blogg. Lite pinsamt att jag fallit för en trend, men hey… Vad ska man göra?

Håll till godo!