Gott nytt 2008!

Fast det känns inte som nyårsafton riktigt...
Jaja, vi ska ju käka gott och så vidare med morsan, så det blir en mysig afton istället för en stökig en! Skönt... Förhoppningsvis teamar vi upp med Eva å Bengt å kollar smällarna på kaffetoppen också! Turrarna här i förorten är ju galna, så en helvetes massa smällare brukar det iallafall bli!
Hoppas ni alla får en fin nyårsafton, och som sagt; Gott nytt år!



För övrigt är vi sugna på den här lilla krabaten som kompis till Ninja...


Vad tycks? Stilig liten tuffing va?

Vive la France!

Etui pour somme de la lapif contour secure pour la desive granage...
E la Paris de sacre bleau tour pont de la pasce. Eau visage de boulder, e eau visage de romantique!*



*Blablablabla, nånting i stil med att jag drar till Paris i två veckor över påsk, varav en vecka blir klättring, och en vecka blir romantik med Emma! fast vad vet jag. Jag kan inte franska.

Prima liv

Tack alla mina nära och kära för fina julklapparna!
Vi mår finfint häruppe, och egentligen har man ju ingen lust att börja jobba igen...

Se bara...







































...För övrigt BÖR ni kolla in dokumentärserien "Flower Power" på svt2 på torsdagar kl. 20:00... Bra grejer.

Groove is in the heart.

GOD JUL

...Till er alla som läser, och alla andra också förstås! Förutsatt att en elektronisk julhälsning på något mirakulöst sätt ändå når fram till folk som inte användr sig av elektronik...

Nu är vi i Norrhassel hos Elsa och Kjell, och här är det juligt och fint vill jag lova! Tacktacktack Elsa för att du är en sån fena på att fixa julstämning!







Så lite annat smått och gott...

Spelade på pizzan i fredags, vilket faktiskt var... Kul! Mot alla förväntningar. Det berodde nog ENBART på all uppskattning man fick av alla som trots allt var där! Min trogna och lojala lyssnarskara...
Att lira på pizzan blir det nog dock inte tal om i fortsättningen, eftersom Alex snarare TAR än GER betalt... Snåle fan.

Spelade på Smedjan igår, vilket faktiskt också var kul! Har aldrig fått igång en sån rungande allsång på Jeff Buckleys version av Hallelujah förut...
Det schyssta med Smedjan är ju att Olle är så ruggigt reko att ha å göra med. Inge knussel med stålar, alltid lika trevlig och lättsam. Och har man bestämt en spelning så gäller den överenskommelsen, även om man inte hörs på ett tag...
Det som är dåligt med Smedjan är ju förstås att jag ju inte får särskilt bra betalt där heller, samt den lilla detaljen at det är 80 mil fram och tillbaka... Menmen. Helt klart bättre deal än på pizzan!

Aja, allt det här kunde ni ju inte bry er mindre om, så ta nu och ägna eder åt ett rekordeligt julfirande istället! Det ska vi häruppe göra! Jag saknar MIN sida av familjen bara... Vore såklart helbäst på alla sätt om vi i fortsättningen kunde fira jul tillsammans, ALLIHOP...

Ha det bäst nu!

Jovars!

Den klarade man ju, så nu är det bara den svåra biten kvar... Teorin är ju liksom lätt men jobbig, och körningen är kul men svår...

Men skönt satan, och nu kan man som sagt få en fröjdefull jul!

Peace out så länge...

Nervous breakdown

Börjar få lite halvågren inför morgondagen... Klarar jag det eller inte? Hela veckan, och givetvis hela julledigheten skulle med ens te sig enormt mycket mer njutningsfull om det gick vägen imorgon... 40 minuter som kan avgöra mitt humör i 2 veckor framöver.

Och som vanligt har jag bara mig själv att skylla om det inte går vägen. Varför kan jag aldrig få skylla på någon annan? Det skulle ju vara trevligt minsann...

Men som sagt; håll edra tummar för undertecknad imorgon. Det hela handlar alltså om ett teoriprov för C-behörighet; en behörighet som jag VERKLIGEN vill och BEHÖVER ha...

Måste ju tyvärr erkänna att skrivningen är den lätta biten. Körningen, och framför allt uppkörningen, kommer ju verkligen vara en nagelbitare av rang.
Men det är ändå skönt å veta att man har det där förbannade teoriprovet klart. Det eliminerar liksom den där känslan och klumpen i magen man har varje kväll, när man inser att man borde plugga, men definitivt inte orkar eller har någon lust...

Så nu ska jag nog sluta sitta här å spekulera, och kanske plugga det sista inför morgondagen!

Wish me luck... Det lär jag behöva.

"Heeeeres Johnny!!"

Om man på allvar ligger sömnlös från klockan fyra på morgonen tills man går upp vid halv sju (tvåochenhalv timme, mina kära mattesnillen), för att ett polskt jävla billarm vägrar ge upp, och man starkt överväger att dra en sten genom rutan på biljäveln och bara orsaka så mycket seriös mayhem däruti som man bara kan (vare sig larmet ger upp efter klippt kablage eller inte)...
Då börjar det kanske barka säger ni.
Men prova själva att ha den satans diaboliska jäveln utanför ert sovrumsfönster.
Känn hur det känns när larmet sätter igång, och man tänker att jaja, det kommer väl någon och stänger av det. Så stängs det av, och man tänker; skönt. Så sätter det igång igen. Tre sekunder efter att det slutat. Och så låter det. Och låter. Och tjuter. Och skääääääär i dina öron som redan blöder efter allt jävla oväsen som du ändå står ut med hela dagarna i denna hetsiga tillvaro. Och du kan inte fly från det.
Det förbannade billarmet hemsöker dig, hånar dig.
Känn hur det känns när det förbannade billarmet inte går att hitta en ägare till, för den jävla regplåten är polsk.
Känn hur det känns när du faktiskt verkar vara ENSAM om att höra det satanistiska ljudet, trots att dina nästan 300 grannar (inklusive horpolacken som vägrar göra någonting åt sitt larm) bor precis lika nära oljudet som du gör.
Känn efter, på riktigt, hur det hela skulle kännas för er, och inse sedan att Johnny i The Shining kanske inte var ute och cyklade iallafall.







Ond bråd död åt folk som inte fattar när det är dags att stänga av sina jävla billarm. Nu cyklar jag till jobbet. Lalaaalaaaalaalaaa...

Samt såklart...

Happie Hippies MC

Så ska min MC-klubb heta när jag tar A-kort. Som jag SKA göra. Någon som vill vara med?? Alla är välkomna, även de som inte har för avsikt att ens ta hojkort eller köpa hoj... Vi snackar klubbemblem, skinnvästar och hela kitet! På riktigt! Fast mest på skoj då förstås.



Happie Hippies MC needs YOU to support your local...
Ehrm... Happie Hippies Mc... Thing. Right.

Punktmarkering

*Har bestämt mig för att försöka få ihop till en ny cykel, även om vi inte ska flytta... Vore VÄLDIGT skönt att ha en ordentlig cykel. Imorse var jag tvungen att ta min cykel (har använt Emmas ett tag, för nu är TVÅ ekrar av i bakhjulet på min, och hjulet är helt skevt...), och det gick ändå mycket bättre än det har gjort med Emmas. Bättre storlek för mig, luft i däcken (kan ni tänka er att vi inte ens äger en cykelpump??), och bättre rull. Betänk då vad en sprillans ny hybridare skulle kunna göra... Bättre träning, snabbare tid till och från jobbet... Åså har man kvar den andra cykeln för fincykling på somrarna... Blir perfekt.

Synd bara att ingen av er som läser kunde bry er mindre om mina cykelförehavanden...=)

*Lite dåligt samvete för att jag kör så korta pass på Karbin... Det går liksom inte så mycket framåt om man bara kör enochenhalv/ två timmar åt gången... Skulle behöva dubbla det... Men veckorna fram till skrivningen är det inte första prio direkt...

*Längtar till London! Längtar till Jul! Längtar till allt som är roligt och kul! Haha...

*Kan inte låta bli att anse gårdagens baksideskrönikör på Aftonbladet vara en klåpare, när han rackar ner på folk som stavar fel i allmänhet, och folk som stavar fåtölj "fotölj" i synnerhet, när han själv SÄRSKRIVER... Snacka om att gräva sitt eget kassaskåp.

*Dagens Fredrik har ju tyvärr blivit lidande den senaste tiden, på grund av att herrn helt enkelt inte kläckt något av intresse på länge. Tror han behöver sin vanliga meditativa stund i färdtjänsten till och från skolan för att riktigt sätta fart på tankeverksamheten, och därmed flosklerna. Jag kan knappt bärga mig tills det händer... Det enda jag har på lager just nu, är en relativt medioker insats av vår annars så älskade floskelkung:

Vid spel av NHL 2002 på sitt playstation, kommer Fredrik till en punkt i en match då en förlängningsperiod samt ordinarie straffar inte räcker till för att avgöra matchen.

-Nu blir det överstraffar, säger han.

Hehe, jaså det blir det säger du? Vad kan det vara månne? Kan det kanske vara något slags direkt derivat från tyskans über, och som i så fall åsyftar att nästkommande straffläggning torde bli något i hästväg? Vad vet jag. Som vanligt finns svaret bara i upphovsmannens huvud.

Over and out. For now.

Getting there...

Så verkar det då som om vi kommer ur husaffären med hedern i behåll. Mer än vad man tycks kunna säga om mäklar-Frasse, som hasplar ur sig den ena konstiga saken efter den andra... Men skit samma, så länge vårt rykte inte dras ner i fördärvet!

Nää, vet ni vad; såhär i Zeppelintider är det allt tid att gaska upp sig å det grövsta! Swoosh säger det så är veckan över och det är dags att borda the afternoon bird till London... Och bara det är ju förmodligen årets, om inte t.o.m de senaste årens, höjdpunkt.

Sen har vi ju faktumet att en svensk jul närmar sig med stormsteg, och får det bara bli snö i sundsvall så blir den helt perfekt.

(Fastnar framför en ABBA-dokumentär, som osökt för tankarna till svunna skidsemestrar med långkalsonger och jägermeister för dom vuxna, hockeyfrillor och salomonryggsäckar, samt Tompa och Ann-Katrin. På Smiths bil. Hm. Undra varför.)


Fick ett skönt bevis på att stockholmare är ruskigt arroganta och oförstående för hur NÅGON kan vilja bo NÅGON annan stans än i vår "uuuunderbaaaaara" huvudstad.
Robban, en av mina bästa kompisar, är en minst sagt inbiten storstadskid.
Vid hemfärd från veckans vanliga innebandy påpekar han hur läckert det är att Telefonplan blivit så "arty", varvid jag givetvis replikerar att jag inte kunde bry mig mindre. Jag bor inte där, och kommer förmodligen aldrig att göra det.

Robert:
- Men vadå, om du och Emma får barn, ska ni bo i Hallunda då eller?

Petter:
- Förmodligen inte, men vi lär ju definitivt inte bo i Telefonplan.

Robert:
- Nähä. Vart ska ni bo då?

Petter:
- Sundsvall förhoppningsvis.

Robert:
- Äh. Vadå Sundsvall? Skitstad.

Petter:
- Har du ens varit där Robert?

Robert:
- Har ju ätit på McDonald's där på väg till Åre... Åså har jag spelat hockey där...

Petter:
- Bra Robban. Bra.




Somliga alltså. Kan bli utomordentligt lack på sådant där resonemang...


Och grattis Liam, till den nyvunna förmågan att GÅ! Det får du ta och lära mig någon gång...

Önskelista...

..Nu såhär framåt jul tänkte jag be alla som kanske, kanske, kanske iallafall FUNDERAR på att köpa en julklapp till mig, att titta lite närmare på min önskelista... Den har alltid legat som länk lite längre ner i vänstermenyn för er som inte visste det, men här har ni den alltså igen...

Nu jäklarns!

Nu är det vi som flyttar ut på landet, ÄNTLIGEN!!!
Lilla stugan på Ekbacken i Grödinge blev vår till slut...
Underbart!

Såhär glad blir Petter när saker och ting äntligen går som dom ska

980 000

Är det senaste.

Tyskjävlar.

Höjer 20 hela tiden.

Kommer hit och snor våra finaste stugor, bara för att knappt vara där sen...


(Det sköna är att jag inte har en aning om det verkligen ÄR det tyska paret som bjuder över oss hela tiden... Det är bara min bittra och fördomsfulla sida som talar... Vilket jag ju ofta låter den göra. Det blir liksom lite roligare så, när man får vara lite bitter och fördomsfull...)




"Stranz, was macht? Tska vi inte bjuda öfer das schweedishe scheissekopf?"

"Jawohl, Fairchild mein liebling. Men först tska vi bara tstå här i fåniga kilten, och andas saurkrautz. Ich vill verklischen tsnuva das scheissekopf på das tsvenska tstuga, in das Grödinchen. Aber Fairchild, har du tsett? Ich habe ein fez..."

"Aber jawohl, mein liebling Stranz! Unt ich habe inte alla hätstar i tstallet... Aber lika glad är jag ändåå. Schnell Stranz, låt otss knyta ser handen och be till guden att das schweedische rötenäggen inte får tstugan? Bätst att jag ler mitt bätsta tytska leende ocktså..."

"Jawohl Fairchhild. Aber warum mein brille?"

"Men Stranz! Du är jättetsnygg i dom! Det är det tsenaste, scheisse!"

Lalala...

..Budgivningar på hus suger, om man står på den budgivande sidan...

..Typiskt att när jag bestämmer mig för lite komik här på bloggen, så bestämmer sig Fredrik för att sluta vara rolig...

..Att bo i London, särskilt när Led Zeppelin ska spela, är ingen hit...

..Att vara i London, särskilt när Led Zeppelin ska spela, är en monsterhit...

..Stranz och Fairchild Van Waldenberg är skitroliga i filmen Blades of Glory. Will Arnett är kanske roligast på planeten just nu. Verklighetens Stranz och Fairchild however, är ett fördömt jävla tyskt par som bjuder över oss på stugan i Grödinge...

..Man blir ju inte MER sugen på att bo kvar i den här ruttna lyan när grannarna är som dom är... Knarkar, borrar, super, gasar och larmar med bilar. Ingen verkar ha ett rätt. Hjulet snurrar men hamstern är död. Hissen går inte enda upp. Inte alla hästar i stallet. Dörren är stängd, men den är inte öppen. Röken är svart, men elden är varm, och så vidare. Loonies. Knäppskallar helt enkelt...

H E L V E T E

L E D Z E P P E L I N












O 2 A R E N A 1 0 D E C E M B E R



Jag och Emma.

Ska.


DIIIIIIIIIIIIIT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

FyfanihelvetesjävlamastodontäckelbergstoppsmäktigtinisatanigatanBAJS!

Vi kunde inte fatta det.


Nu gör vi det.


Vi ska verkligen dit.


Herrejävlajävlar. Jag svär. Och jag älskar det!!



Och jag älskar min underbara Emma som vann möjligheten att köpa biljetter framför MILJONTALS (bokstavligen) andra! Jag älskar hela världen så jävla otroligt mycket just nu!


Tänk till nu lite extra, kära läsare...
Zep har inte spelat på över T R E T T I O år... Visst, dom är gubbar.
Men när du står där på O2 Arena med 40 000 andra och allt blir mörkt...
Jublet stiger till öronbedövande nivåer...
Du VET att just i denna stund, just här och nu, befinner du dig inuti
LED ZEPPELINS VÄRLD...
Legendarerna själva är just på vippen att få dig att börja gråta med öppningsriffet, och du vet att när konserten är över så kommer du att känna att nu kan du dö, för nu har du vart med om det du ville. Fyfan. Det här är så överväldigande så att om jag verkligen visualiserar kvällen den 10 december framför mina ögon så börjar jag nästan gråta redan nu...


Öppningsriffet ja...Vilka vilda spekulationer vi kommer att ha! Vad ska dom öppna med verkligen? Finns ju en totalt oslagbar, aldrig sinande och helt fantastisk låtskatt att välja bland!
Hyser dock en liten förhoppning om att dom gör som dom gjorde på Madison Square Garden -73: Helt mörkt i arenan. Bonzo hamrar igång det infernaliskt svåra hi-hatintrot till Rock n' Roll, och precis när hela låten brakar igång så tänds belysningen ut över publikhavet... Får rysningar när jag tänker på det. Rysningar, I say.

Jag finner inte fler ord för hur ovärderligt det här är för mig. Jag kan bara säga att jag självklart kommer att stå i LIVSLÅNG tacksamhetsskuld till min kära Emma som faktiskt grejjade plåtarna, och som faktiskt valde att ta med just MIG.






Jag kommer att minnas det här, bortom livet och in i nästa.








Förstår ni verkligen hur extremt stort det här är?? Jag tror inte att ni gör det, så jag ger er lite siffror...

80-100 MILJONER människor deltog i lotteriet om att få KÖPA 2 biljetter...
Ungefär 1 person på 5000 fick alltså chansen att gå på konserten...
En engelsk TV-kanal auktionerade ut 2 biljetter för ÖVER 1 miljon svenska kronor...Jag och emma får 2 biljetter till konserten, PLUS flyg ToR för oss båda, för UNDER 5000:-....




Jag kan knapptt förstå det här själv. Det finns viktigare saker att göra just nu än att sitta här och drömma, och ändå känns allting annat så otroligt meningslöst.

-Petter, har du hört att Sveriges nya president heter Usama Bin Ladin?
-Va? Joo, jag ska på Zeppelin ja.
-Men hallå? Petter? Inte nog med det, han tänker göra det olagligt att vara någonting annat än strikt muslim i det här landet?
-Jahaja, men sa jag att jag skulle gå och se Led Zeppelin? Live?
-Med dödsstraff som straff om man inte vill?
-I London? På O2 Arena?
-Du hajjar ju ingenting...
-Det var alltså Led Zeppelin jag skulle se. Med och tack vare Emma. I London. Got it? Hallå? Varför lyssnar du inte??





The Mothership is coming, indeed. Please take me and my woman with you. Perhaps our cat could fit in there as well??

Glaset blev till sand...

...Istället för tvärtom, som det ska vara...
Klantarna på eventbolaget hade tydligen missat att meddela MIG om att glasblåsningen blivit inställd och framflyttad till mitten av december "nångång"... Snacka om glasBLÅSNING... Hehe...eeh..eh. Tråkigt. Men det får tas igen nästa gång!

Dagens Fredrik:

-Vilken var den sämsta hammaren i ditt liv?

Fredrik spelar SuperMario på Nintendo DS när han plötsligt blir nerhamrad av någon slags badguy som kastar hammare, varpå jag säger någonting i stil med att det inte var någon dålig hammare han fick på sig... Då droppar han ovanstående...
Och där sitter man. Och säger? Jaa, vad tusan säger man till det liksom?
"Eeh, jaa, det måste väl ha varit den blå jag fick av Kaspar-David -87?" Skulle inte tro det va...Haha.
Förde Fredrik månne ett djupare resonemang? Var det möjligen den gången i mitt liv då jag kände mig som mest nedbruten och deppig han undrade över? Eller var det kanske en hint till att jag snart ska kasta in handuken, eftersom han refererade till mitt liv som dåtid? Bara Fredrik själv har givetvis svar på dessa frågor. Förmodligen tänkte han bara ordet hammare, och fick för sig att spinna vidare på temat.
Killen är åtta liksom.

Nu tar hursomhelst jag helg, och det betyder ju givetvis att Dagens Fredrik inte är tillbaka förrän på måndag igen! Bra mjukstart på den...=)

Glasblåsarens barn

Idag är dagen då mitt redan kulturberikade liv (eehh...) ska bli än mer kulturberikat! Nämligen är det så, att min kära moder ju sett till att jag ska få lära mig allt om glasblåsningens ädla konst!

Vid 18:00 ikväll, när rusningstrafiken, snökaoset, stressen och myllret är som värst utanför, så står jag inne i en varm glashytta och blåser... Vilka konstverk kommer inte att skapas kära vänner? Hur eftertraktad kommer man inte att vara som blåsare nere i glasriket i småland? Hur snabbt kommer inte världsberömmelsen att infinna sig?

Många stora frågor. Alla med en oerhörd relevans.

Hursomhelst så ska jag ha roligt, och kanske t.o.m LÄRA mig någonting. Det är ju inte ofta det händer. Tack för den morsan!


Hoppas jag blir lika tuff som Bert här, när jag blåser glas! Ååh, om jag ändå finge vara som Bert! Se bara vilken gul tröja han använder, och glädjen i hans ögon... Man kan riktigt se hur han tänker "Mmm. Glas." Joodå, Bert, han kan konsten han!



Dagens Fredrik
Ett ny punkt här på min lilla blygsamma sida: Att försöka vidarebefordra 1 rolig sak om dagen, som Fredrik yttrar. Han är duktig på att slänga ur sig grodor minsann, och jag är duktig på att se det hela som humor! Efter Fredriks orering kommer jag att ytterst lekmannamässigt kommentera och söka utröna vari hans poäng låg...
Håll till godo! Dagens Fredrik har ännu inte uppdagats, men jag återkommer!

Bra jobbat. Eller?

Emma ska hemifrån Hallunda till jobbet i Tumba som börjar om 10 minuter (och som hon INTE kan flexa till idag, eftersom viktiga besökare väntas).
Petter är redan på sitt jobb.


Hmm, vart är bilnyckeln? Fan den har Petter.
Hmm, vart är busskortet? Fan, det har Petter.
Hmm, har jag några pengar till bussen? Nej fan, dom har Petter tagit och köpt punkteringsspray för till bilen.


En måndag som denna måste det verkligen te sig underbart att vara tillsammans med mig! Eller? JAG vet inte...

Nytt hopp

Hoppet kommer och går som det själv behagar, från dag till dag. Haha. Snacka om nyckfullt. Men jag skyller på vädret.

Men man kanske inte ska klaga. Man har det för jäkla bra ändå. Man har hälsa, kärlek, och man har drömmar. Och till skillnad från många andra tänker jag faktiskt förverkliga mina drömmar, som inte är särskilt ouppnåeliga, och två koppar härligt varmt svartvinbärste och en ganska hyfsad morgon senare så ter sig ändå livet som ganska hoppfullt!




Handen upp alla som tror att jag skulle kunna skriva en bok som folk skulle läsa??

(Försöker genom en inte alltför välgjord, eller för den delen genomtänkt, marknadsundersökning ta reda på om jag har den stora massan med mig vad gäller mina författarplaner...Jag har en VÄLDIGT lös idé till en krimroman, som vore ganska skoj att fördjupa sig i...Vad tror ni? Har jag kapaciteten? Var vänliga lämna ert tycke i form av en kommentar till detta inlägg!)




Älskling: Ge inte upp drömmen, nu när du har den inom räckhåll! Tänk bara, att få sluta vara irriterad över den sjuka bostadsmarknaden i den här hålan...
Var inte oroad över hur allt blir, vi löser alla små detaljer! Jag älskar dig!

Jävla groteska skitvädersmorgon.

Aaah. Tisdag morgon. Den eviga tisdagen, veckans mest soliga och vindstilla dag.
Inte en regndroppe så långt ögat når, och en klarblå himmel. Shorts och tischa på vägen till jobbet, solen i ögonen. Härligt!*

*Utdrag ur CBF:s (Cynikernas Bitterhetsförbund**) årsrapport. Texten var ett försök av en medlem i förbundet att med hjälp av tvärtommetoden försöka beskriva sin dag, och således söka ingjuta en gnutta positivitet. Försöket togs upp som punkt på dagordningen, klubbades genast igenom som totalt nonsens av en övervägande majoritet, och fick som påföljd att nämnda medlem omedelbart ombads lämna förbundet.

**Borde inte ett dylikt förbund instiftas? Jag vet att jag iallafall skulle ansluta mig å det grövsta. Ty mår vi egentligen inte väldigt BRA av att vara lite småbittra på allt och inget allt som oftast?

Dagens I-landsproblem

Det är jobbigt att duscha. Skönt när man väl står där, och när man är klar, men innan... Ack.

Sohoovmorgon

Kära vänner!
Vi kan alla rutinen på morgnarna...

1. Vi vaknar av en väckarklocka som tycks vara nominerad till månadens medlem i Sveriges Väckarklockors Förening (SVF) med motiveringen "för ett sjusärdeles ihärdigt ringande, samt ett pockande av väldig frenesi".

2. Vi går upp, och slår genast ett samtal till SVF:s ordförande, i vilket vi ber denne skaffa fram en annan nominerad, eftersom just VÅRAN väckarklocka tycks lite RINGrostig. Att detta beror på att VI, mina vänner, drämt klockan i väggen några gånger för att "slå ihjäl en spindel" nämner vi givetvis inte.

3. När vi har lagt på luren, konstaterar vi att vi måste bo på någon av jordens poler, för såhär infernaliskt kallt kan det väl aldrig vara någon annanstans?

4. Till frukost skulle vi kunna äta barkbröd, toapapper och mjöl, eftersom vi ändå inte skulle märka någon skillnad på grund av den zenbuddhistiska trans vi befinner oss i.

5. När vi kommer ut, på väg till våra transportmedel, upptäcker vi att vi kanske inte bodde på någon av jordens poler ändå, men att vi nu defintivt hamnat där.

6. Vi tar oss, på något underligt sätt, till arbetet. Vid lunch, eller möjligen senare, fungerar våra hjärnor äntligen på en högre nivå en encelliga organismers, och ögonlocken har i bästa fall slutat falla igen...

Erkänn, mina vänner, att ni känner igen er?
Betänk då följande scenario:

Någonstans mellan punkt 4 och 5, får du ett sms där det står:






"Fredrik är sjuk idag. Du kan vara hemma med betalning. Ha det så bra!"








Fredrik sjuk. Synd. Hemma med betalning.
Nu kanske ni, kära vänner skulle äga medlidande med Fredrik för att denne var sjuk?
Undertecknad gör visserligen också det, men känner samtidigt detta:

"Fredrik sjuk. Synd. Hemma med betalning... Hehehehehehe....(inleder gnuggande av händer, samt får ett krösusaktigt uttryck i ansiktet och dollartecken i ögonen)....Nu jäklar kryper jag ner i sängen igen och njuuuuuter! Ledig med betalning! Wohoooo!"

Jag vet att ni tänker, eller har tänkt, att när morgonkvisten känns som tyngst, så vill man bara gå och lägga sig igen...?

Well, to me, that actually happens.

Avundas mig.



Jaa, jag säger då det.

De senaste stjärnorna! Jag har hela listan!

*En fin helg, på min ära! Påminnelse om att... Tjaa, att det helt enkelt är bättre i Sundsvall!

*I lördags var fyllan på topp på Smedjan (eeh... what else is new?), vilket givetvis resulterade i att ett alldeles för överförfriskat par "dansade" in i ena högtalaren så att den välte och slog sönder ett par tavlor som hängde bakom mig... Glassplitter överallt... Ähum, Olle? Kan man få risktillägg nästa gång månne? Haha...

*Inser man inte behovet av kvalitetstid ena dagen, så gör man det kanske den andra!

*Jag har vetat det länge.
Men vet ni det inte, bröder och systrar, så hör upp!
Egoism är bra, IBLAND. Oftast INTE. Exempel på bra egoism: Önskelistor. Du ÖNSKAR dig något, du KRÄVER det inte. Exempel på dålig egoism: Bortskämdhet. Omvänt jämfört med önskelistor.

*Har, helt överensstämmande med ovanstående stjärna, skapat en lite mer uppdaterad önskelista, ifall någon bryr sig...

*Håll i hatten, för nu bär det av! Den numer legendariska filmkvällen hemma hos Marcus & Kajsa (förr bara Marcus, innan han kom fram till att Kajsa ju faktiskt ÄR hans bättre hälft) verkar vara på väg att få en renässans! Nu på fredag försöker vi igen (in the lot less than quiet words of Nationalteatern), och vad passar väl bättre till nyinstiftningen än Robert Rodriguez film Planet Terror?? Smashing baby, yeah!

*Shit vad man måste. Ibland kan det bli lite väl...
Måste man verkligen jämt?

*Sitter inne på en ruggigt potentiell låtskatt, kan jag meddela er mina vänner... Synd bara att jag aldrig tar mig tid att skriva FÄRDIGT mina alster...

*Visserligen har jag ibland gjort mig känd för att strutsa och köra huvudet i sanden, men somliga tar ju det där till en helt sjuk nivå...

*Har försummat mitt förhållande med Kapten Morgan på sistone. Och då reste han ändå i ny, full och god vigör ända från Åland för att träffa mig. Vi har, som man säger, en hel del catching up to do... Kan möjligen älskade Emma hemföra fordonet på fredag från Marcus & Kajsa, så att jag och Kaptenen kan få mötas igen??
Hej å hå, å en flaska med rom...

*Apropå Kaptenen Morganson. Karibien är säkert fint såhär års. Vilket givetvis leder tankeverksamheten vidare till den karibiska kycklingsoppa som vi snart ska inmundiga till kvällssupé...



Make sure you're all at peace. Right now, I am.

Back in town... (En rubrik som kom sig av att det spelades Thin Lizzy på radion...)

Innan jag, Ninja och Dave in the afternoons ger oss i kast med lite helgrensning av det här stället, så slänger jag iväg några rader ut i cyberrymden till er som läser; angående mina/våra förehavanden de närmaste dagarna (sådär kortfattat som endast en rejäl tidsbrist kan frambringa)!

Tre timmar av underbar kontemplation och reflektion på X2000. Ny mössa. Hemfärd för folkan. Comeback på Smedjan. Det sundsvallska lugnet. Groparna i vägen ut till Norrhassel. Tindra och Zelda. Möten med folk som i större utsträckning har fattat vad det hela går ut på. Frihet och utrymme.

Helgen ser onekligen lovande ut. Trots att INGEN kunde ställa upp och köra oss till tåget.

Lookin' for fun and feelin' groovy.

Eeeh...

Efter en grundlig psykologisk utvärdering genomförd av dokumenterad expertis (läs; Emma), kan det med säkerhet konstateras att jag eventuellt är en s.k "borderline".
Svår separationsångest, slösaktighet, äventyrlig...

Coolt.

Daydream believer

Jag dagdrömmer bort min existens. Längtar alltid efter något.
Huset, bilen, barnet, båten, snöskotern, vinter- och sommarbrädan, artistkarriären, turnébussen, offentliga erkännandet, inspirationen, formen, Emman, det ekonomiska oberoendet, prylarna, världsfreden, kunskapen, den perfekta idéen till det egna företaget, C-kortet, A-kortet, hojjen, resorna, folkan, den svenska sommaren, den svenska vintern, den egna studion/replokalen, det egna bandet, skivorna, förmågan att aldrig känna avundsjuka...*

Petter sitter på cykeln på väg till jobbet. I sitt sömndruckna och frusna stadie flyr han raskt in i dagens första dagdröm;
"Tänk om man fick sätta sig i en varm bil med kopp choklad nu. Och vara på väg långt bort genom landet, på slingrande skogsvägar, lyssnandes på fina bitar. Kanske på väg till Arlanda... Tänk om man vaknade upp på Bali just nu. Brädan under armen, semestern kirrad, fast hem och fast jobb att komma hem till efter resan, pengar på fickan. 2 månaders problemfri semester..."

Och så fortskrider dagen. Och nästa. Och nästa. Och nästa...
Verkar inte fatta att jag faktiskt måste börja leva mer i nuet, för det som är just nu i mitt liv är verkligen otroligt lyckosamt i sig självt. Jag är frisk, har ett bar jobb som jag trivs med, håller mig i hyfsad form, har en familj som älskar mig och som jag älskar tillbaka... Och jag har Emma! Jag är kort sagt lycklig...

...Och mirakel kan ju hända! Lyssna på det här;
Jag vaknar klockan 05:39 (efter 1 snoozning, samma som varje morgon), och inleder denna tisdagsmorgon med dagens första dagdröm;
"Tänk om jag fick sova lite till..."
Bara för att lite senare få den drömmen besannad när det visar sig att jag inte behöver inställa mig på jobbet förrän 1 timme senare än vanligt... Yeeeaahh...

Keep the dream alive!









*...Huset i skärgården, huset på fjället, avsaknaden av habegäret, möjligheten att göra precis vad jag vill när jag vill, att få vara Spiderman, att skrivkrampen och prestationsångesten ska försvinna, att vara bäst på allt (eller iallafall nånting), att få klart mina låtar, att folk ska fatta att vi pajjar planeten...

Jag längtar efter en hel del; förmodligen mer än vad jag kan komma på just nu.
Just nu ja. Påminner mig om att jag längtar efter att få ändan ur och dra till akrobatiken...

Som jag sa; Keep it alive.

Måndag eftermiddag...

Jaa du. Hon är tillbaka i skolan efter att ha varit sjuk en hel vecka, och det fanns ju verkligen inget positivt med den saken. Tantfan är kanske den mest enerverande människan just nu.

Snart lirar jag lite innebandy åt saken.

Shit vad jag saknar min vinylspelare. Den har liksom inte funkat på ett tag, men den har iallafall stått här hemma. Nu när den är inlämnad på lagning gör den inte ens det...

Älskling: Givetvis är du inkluderad i allt ändå!

Vi bygger en eufori, och bara du och jag och vårt får plats där i.

Måndag morgon...

Måste bara lägga upp den här bilden på Neil...
En bild som verkligen får mig att sakna honom!
Grattis i efterskott!
Inte för att jag vet hur mycket du fyllde men...



Om jag skulle ta och sammanfatta helgen...
Det är väl sånt man gör i en blogg? Eller? Nåja, så får det bli iallafall.

Lugn och ro God mat R32(V6,250 hk) Formatering Uppsala Farsan och Kicki Sinnesfrid Ullis, Berra, Wilma och Wera Taskigt väder Grogg Karbin ICA Maxi EMMA

Stackars innerstadsbarn!

Eric Rosén skrev detta i punkt.se i fredags...

Kära Eric. Tillåt mig kontra.

Hej älskling!

Så klart vi ska stanna hemma ikväll! Jag vet inte vad Revl9n på Flyktsoda är för något, men jag antar att det är en ytterst finslipad, pretentiös och alldeles lagom hipp nattklubb innanför tullarna, eftersom man inte bör befinna sig utanför dessa. Särskilt inte en fredagskväll.

Men jag tycker ändå inte att vi ska se på Idol, för vad skulle hända med din hajpade image som vaxvändande, kedjerökande, råindieundergroundpopsnöre om du blev ertappad med att konsumera något så småborgerligt som en kombo av Idol och brieost? Bättre då att vi kanske tar och ser en film på bio eller som sagt bara tar hand om varandra.

Om vi sen skulle vakna sådär jobbigt ”vuxet” utvilade på lördagsmorgonen, så skulle det kanske inte vara så överdrivet fel, eftersom de flesta nog skulle anse att vi faktiskt VAR vuxna nu när vi snart är 30? Jag vet att din image förbjuder dig att verka en dag äldre än 15, men kom igen… Du vet att ingen blir lurad.

På lördagen har ju du din Amnestygrej med ditt fina band som du såklart inte vill missa, eftersom det är ditt ”samhällsengagemang” som ursäktar och motiverar ditt dekadenta leverne. Själv tror jag nog att jag hoppar sagda evenemang och går runt i mjukisbrallor hela dagen och bara tar det lugnt istället. Kanske tar jag en sväng ut i skogen och andas in den friska hösten, eller också så kanske jag hälsar på min bror och hans sambo, och deras underbara lilla son Liam. Om jag känner mig riktigt sådär vuxet hurtig så kanske jag till och med tar på mig löparskorna och motionerar en sväng!

På kvällen, när vi båda är klara med våra aktiviteter för dagen, så vill du alltså ta mig med till Marie Laveau på en klubb som har samma namn som en gammal Ace of Base-skiva jag har från 90-talet någon gång? Jag vet inte… Spelar dom bra 60-talsrock? Kan man sitta ner och bara ta en öl och prata skit med sina vänner? Det verkar inte så. Och nej, jag vet inte vilka Nachtgänget (utan bindestreck) plus Eros Videomänniskorna (återigen utan bindestreck) är.
Jag hade heller ingen aning om att Mariatorget behövde räddas? Senast jag var där tyckte jag allt såg ut precis som vanligt, och att de flesta husen verkade stå stadigt på sina grundvalar? Att bostadspriserna där fortfarande är ologiskt höga, samt att man väldigt gärna skulle vilja ha en lägenhet där fast man egentligen inte skulle kunna motivera varför?

Så nej, jag skippar nog Marie Laveau. Jag kanske bara tar en öl på lokala pizzerian i mina mjukisbrallor? Förmodligen sätter jag mig ner och väntar på dig, spelar lite gitarr, och filar på mina hopplöst omoderna och otrendiga låtar.

Klockan 03:00 vet jag i alla fall att jag sover sött, sen flera timmar tillbaka, och laddar inför en hälsosam och utvilad söndag! Förmodligen tar jag med mig klätterskorna och svettas några timmar på klätterhallen Karbin. På söndagskvällen kan vi väl se en romantisk komedi och tända lite ljus och bara njuta?

I ärlighetens namn, älskling, ditt helgförslag suger.
Back to the old drawingboard alltså.

Puss.

Nu så!

En innevarande exhibitionism och en vilja att synas har till slut tagit över och fått mig att vilja börja jag med. Och varför skulle jag skämmas för det? Det vore alldeles för svenskt att bara nöja sig med något mindre. Nu kör jag också. Dom som vill läsa läser, och dom som inte vill…Tja, ni fattar ju vid det här laget hur sånt här funkar!

Jag kommer att publicera… Lite vadsomhelst. Oregelbundet ibland, regelbundet ibland. Mest oregelbundet är jag rädd… Men jag vill ändå att ni därute ska få veta vissa saker som jag tänker på, som jag går igång på, blir arg på, diggar totalt eller vad det nu än kan vara.

Så här är den. Min…Eeeh…Blogg. Lite pinsamt att jag fallit för en trend, men hey… Vad ska man göra?

Håll till godo!